Flow Show med Torkild Sköld

I tisdags var jag och Maria på Flow show - en inspirationsföreläsning med Torkild Sköld. Jag hade av en slump hittat en länk till en sida där man kunde anmäla sig till denna kostnadsfria föreläsning, och eftersom jag älskar inspirationsföreläsningar och inte har något emot saker som är gratis så anmälde jag oss trots att ingen av oss hade en aning om vem Torkild Sköld var.

Vi hade inte så stora förväntningar - "det var ju gratis" (underförstått: man får vad man betalar för) - men tänkte att någon inspiration kan man säkert få med sig, och om inte annat så är det ju kul att hitta på något. Jag tror att vi båda blev väldigt positivt överraskade. Precis som de flesta av sina föreläsarkollegor började Torkild med att upplysa oss om att han inte kommer att komma med något nytt. Allt han säger vet vi redan, men kanske säger han det på ett annat sätt som får oss att stanna upp och tänka till.

Och det lyckades han bra med. Han bjöd dessutom på många skratt och roliga/dråpliga situationer, och om det är något som jag känner att jag behöver mera av i mitt liv så är det just skratt. Skratt kan man väl aldrig få för mycket av?

Det handlade om personligt ledarskap, att leda "Jag AB". Han lekte med ord och fick oss att tänka till kring ord som ledarskap, kamratskap, äktenskap - allt detta är något som vi skapar. En förebild är bilden som går före, vilken bild vill du att andra ska se när du kommer in i ett rum? Omtänksamhet - att tänka om. Tålamod - mod att tåla andra människor. Intressant.

Och självklart handlade det också mycket om självkänsla vs självförtroende. Som alltid på såna här föreläsningar. Vikten av att hålla isär vad vi gör och vad vi är. Vikten av att acceptera oss själva. Torkild menade bland annat att rökare som vill sluta röka (men inte gör det) lever kortare tid än rökare som inte vill sluta röka (och helt enkelt fortsätter, men har tagit ett aktivt val att göra det). Det här påstående har jag ingen källa till, men nog tror jag att det ligger mycket i det.

Det som jag framför allt tar med mig från kvällen är det här med att säga nej. Det har jag ganska svårt för. Framför allt när det handlar om något som jag egentligen vill göra, men kanske inte orkar/hinner etc. Tänk inte på det du säger nej till, utan på det du säger ja till. Klokt.

Igår kväll tackade jag således nej till en träningsdejt med Maria efter jobbet. Jag sa nej till välbehövlig träning, chansen att testa ett nytt gym (och nytt pass) under öppet hus-helgen och en trevlig dejt med Maria. Men jag sa också ja till mig själv - till välbehövlig återhämtning, hemmatid och att bara ligga i soffan hela kvällen. Det var precis vad jag behövde igår, efter flera veckor som har gått i hundranitto. Det var så skönt.

Den 14 mars har Torkild en öppen föreläsning i Malmö igen, om du vill ha inspiration till en billig peng kan du anmäla dig här.

Järnladyn

Igår var vi på förhandsvisning av filmen Järnladyn med jobbet. En fördel med att numera vara privatanställd istället för kommunanställd är att man får lov att bli mutad... ;)

Det blev en helkväll då vi först var bjudna på after work med lite mat och dryck på Amiralen, och sen bio på Royal. Det var första gången jag var på Royal (som är en stor, "riktig" biograf) så det var trevligt. Det ligger ju dessutom bra i linje med mitt "januarilöfte" om att gå på bio oftare!

Margaret Thatcher. Hon är kvinnan som kom från ingenstans, trotsade klass-och könsbarriärer och gjorde sig hörd i en mansdominerad värld. Det är en film om makt och priset man får betala för att få den. Ett enastående porträtt av en riktig järnlady.

Filmen har premiär den 3 februari och är klart sevärd tycker jag. Det var lite oväntat att så mycket fokus låg på henne som gammal istället för mitt i karriären, men det blev en fin historia om henne och hennes man, om sorg och om att bli gammal. Och hennes karriär var ju intressant för mig som, som vanligt, inte har så bra koll.

Vinter!

Äntligen är det vinter här i Malmö också. Dock utan snö (tyvärr), men i alla fall med lite frost och minusgrader. Igår morse var det knappt en minusgrad och växlarna hade frusit fast på cykeln, så jag fick snällt cykla på trean hela vägen. Tog lite längre tid än vanligt. I morse var det sex minusgrader och låset hade frusit fast.

Så jag fick snällt ta bussen till jobbet istället.

I natt står cykeln i källaren, så jag hoppas på att både kunna låsa upp cykeln och växla imorgon. Och låta kinderna bli bitande röda av den härliga vinterkylan.

Indianer, hobbitsar och födelsedagsgrisar

Första veckan på nya jobbet. Ajfånköp. Fredag eftermiddag tåg till Göteborg. Middag och hockey med två ex-Övikare (som alltså borde vara Modoiter om de velat räkna sig som riktiga Övikare), tillika indianer (som tyvärr gick från matchen lite gladare än jag...), ost-och-kex-fredagsmys i soffan. Tack för julklappen, men nästa gång önskar jag mig en vinst istället!

Frukost med filosoferande över hur man egentligen lär känna nya människor och hur det kan komma sig att vi "Turak-utbölingar i Övik" lärde känna varandra allihopa, lunch på stan med ännu en ex-Övikare (som för övrigt bor i Malmö och vi har ett tag försökt få till en lunch - men vi behövde tydligen åka till Göteborg båda två för att få till det), snö, eftermiddagståg till Malmö, försenat tåg, hem tio minuter och ge katten mat, till två Sagan om Ringen-fans för att påbörja vårt Ringen-maraton (som alltså står näst på tur efter Harry Potter som jag nu avklarat), kinamat, fyra timmar film, lite snack och så hem och sova.

Brunch på stan med en CiP-vän, presentshopping och presentinslagning, dubbelkalas för syster och moster, smarriga smörrebröd (fortfarande grymt mätt efter brunchen), födelsedagsfika och första poängen till sockret i #sockermatch2012 och så hem för att visa min stackars katt att jag faktiskt fortfarande bor kvar. Vill se Wallander, men inser att det kanske är smartare att gå och lägga sig och sova ikapp lite förlorad sömn.

Trött. Sliten. Glad. Lycklig. En ledig dag imorgon hade suttit fint.

Men istället kör vi andra veckan på nya jobbet. Är det nu man ska börja prestera?

En indian och en Modoit framför kameran, en indian bakom kameran.

2-1 till indianerna. Skit också.

Göteborg nästa

Kommer ni ihåg (förra) årets konstigaste julklapp? Imorgon åker jag till Göteborg för att inkassera resten av julklappen, den bra biten så att säga. Hoppas jag.

Har bara lite svårt att bestämma outfit. 9 eller 21?

Årets första tulpaner

Julen är undanplockad. Tomtarna ligger nerpackade i kartonger i källaren. Hemmet är vårstädat. Det är så ljust. Fast det kan bero på att jag inte har fått upp några nya gardiner än. Årets första tulpaner har tagit plats, och det känns faktiskt som att våren är på väg. Men då undrar jag bara var vintern tog vägen? 

Och jag tror jag är redo för morgondagen.



Between jobs

Det här helgen är jag between jobs. Och hur tillbringa helgen på bästa sätt om inte som en arbetslös lodis? (Obs! Menar inte på något sätt att arbetslösa = lodisar, bara att jag är det just nu.) Iklädd lodiskläder, slappande deluxe, krascha i soffan och tacka nej till alla som velat hitta på något i helgen.

Jag behöver ladda batterierna, och när jag som nu inte haft en hemmahelg på vad som känns som evigheter så är det precis det här jag behöver för att ladda om. Har knappt varit hemma nåt mer än "hemma om" sen innan jul då jag varit på vift mest hela tiden, vilket märks inte minst då kassen med julklappar fortfarande står ouppackad, en resväska som varit i Övik står och pockar på uppmärksamheten och dessutom har några påsar med "grejer från jobbet" sällskapat.

Planen är med andra ord också att fixa lite hemma, och det gör jag bäst när jag vet att jag har en hel dag (helst hel helg) på mig att gå och plocka och fixa i min egen takt. Dessutom sägs det att man måste ta bort julen den här helgen - vad hände med att "julen varar än till påska"...?

Tortyr

Det här är tortyr. Att baka kaka efter kaka utan att få smaka. Utan att ens få slicka skålen!

Det går nämligen bra i #sockermatch2012 och jag siktar på att hålla nollan ett tag till. Just nu står det 12-0 till mig mot sockret! Frågan är bara hur det går imorgon när kakorna ska bjudas på. Imorgon är det nämligen min sista dag på jobbet och jag ska bjuda ett helt kompani på tackåhejfika.

Jag hade egentligen tänkt bjuda på något annat, men fick önskemål om något "icke kladdkakeaktigt" eftersom många andra bjudit på det på kort tid. Det blev istället äppelkaka i ett antal långpannor efter det här receptet. Det var enkelt att göra och ser smarrigt ut, men hur det smakar kan jag ju dock inte uttala mig om.

Bye bye Övik

Det är nåt med denna stad alltså. Trots att det var nästan ett halvår sen jag var här sist (så länge har jag inte varit härifrån på tio år), och trots att det var två och ett halvt år sen jag bodde här, så är det som att komma hem. Det var kärlek vid första ögonkastet, och det är kärlek som består.

Det är nåt visst med Övik. Jag vet inte om det är läget, vattnet, bergen, snön, hockeyn, människorna, utvecklingen - men nåt är det i alla fall. Det är tryggt, det är nära, det är vackert, det är hemma.

Nu åker jag härifrån med en dos vinter, ett par doser hockey, en handfull möten med goda vänner i bagaget  - och en stilla undran om hur det kan komma sig att jag flyttade härifrån...?

Foppas hotell

Söndagen bjöd på lite sovmorgon och sen en promenad runt stan. Det var inte lika bra promenadföre i stan som ute vid sjöarna, men med tungan rätt i mun så gick det bra att ta sig runt där också. Det bar av upp för backen till Långis för att mentalt gråta en liten skvätt för att jag inte längre bor där med den fina utsikten över fjärden, men också med lite nyfikenhet för att se hur det ser ut nu. Det var sig ganska likt. Förutom att bästaste grannen saknas förstås.

Slutet på promenaden gick ner till hamnen för att kika på "Foppas hotellbygge" som nu har kommit igång. Jag brukar ju vara odelat positiv till det mesta som händer här i stan, men jag måste säga att jag fortfarande är lite skeptisk till läget på hotellet. Eller inte på läget för hotellets del, för det är utan tvekan optimalt, men snarare hur hotellet påverkar resten av stadsbilden när det står där det gör. Men jag gör som jag brukar, litar på de som säger sig ha koll på läget, och håller tummarna för att det faller på plats när det är klart.
Och kanske är det inte så dumt att ge sig in i hotellbranschen nu ändå...

Eftermiddagen spenderades sedan hos Jenny i Vågsnäs över en fika, och kvällen bjöd på soffläge deluxe. Tanken var att gå på bio (har ju ett "löfte" att leva upp till), men det kändes alldeles för jobbigt att klä på sig och gå ut bland folk. Tacka vet jag myskläder och soffläge!

Snöängel och mera hockey

Även lördagen bjöd på vackert vinterväder. Några grader mildare och lite mindre sol, men fortfarande alldeles underbart vinterväder. Jag önskar att alla mina Skånebekantskaper som säger att de inte tycker om snö kunde få uppleva en norrländsk vinterdag. Det finns ingen skånsk vinter a la slask och grådask i världen som kan slå detta. (Men visst, jag vet att skånsk snö inte faller uppifrån och ner utan viner fram horisontellt. Men ändå.)

Det är ju nästan så att man önskar att man varit en såndär skidåkare såna här dagar, så man haft en bra anledning att vara utomhus hela dagen. Men det går ganska bra att vara en promenerare också. Idag blev det en runda runt Höglandssjön istället, och rundan avslutades med att jag kastade mig i snön och gjorde en snöängel. Jag var bara tvungen. Ingen riktig vinter utan snöänglar, och sannolikheten att jag kommer få se nån mer snö i vinter är nog väldigt liten.

Med en skön timmes vinterpromenad i benen var det lite senare dags för hockey igen. Ännu ett norrlandsderby; Modo-Luleå (ja det är ju bara knappt 40 mil mellan Övik och Luleå, ett stenkast här uppe). Och ännu en väl avklarad match av Modograbbarna, även denna matchen slutade 3-1 och vi fick med oss tre viktiga poäng - som dessutom innebar att vi klättrade över strecket! Jag har med andra ord haft hundraprocenting utdelning denna säsongen, och har planer på att hålla i denna trenden i Göteborg om ett par veckor.

Kvällen avslutades sen med att fira segern med middag hos Saras föräldrar i stugan. Och så på väg hem en tur till Varvsberget för att beundra Övik by night. I vinterskrud. Vackert.

Äntligen är nr 9 pensionerat i Modo, och ingen mer kommer få ha detta nummer på sin tröja. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Nu undrar jag bara när nr 21 kommer upp i taket (igen)?

Vinter!

Fredagen blev en tidig morgon. Kl 01.50 ringde klockan. Småkronorna spelade ju JVM-final, och eftersom jag inte lyckats hålla mig vaken till några av de andra matcherna så tyckte jag att det var dags nu. Jag hade laddat med morotsstavar, gurka, blomkål och dipp (hej #sockermatch2012) för att hålla mig vaken. Och jösses, vilken match det blev! Sverige fullständigt dominerade mot Ryssland och efter två perioder var det 37-4 (!) i skott, men dessvärre fortfarande 0-0 i mål. Det blev en riktig rysare då det fortfarande var mållöst efter full tid, och inte förrän halvvägs in i förlängningen lyckades Sverige spräcka nollan - och vinna!

Klockan var runt halv sex när jag gick och la mig igen, och sen skäms jag inte för att säga att jag sov bort hela förmiddagen. Lagom till lunchtid vaknade jag till ett alldeles strålande vinterväder; 10 minusgrader och klarblå himmel. Underbart!

Det var bara att skynda sig så man hann ut och njuta innan solen gick ner. En bra anledning att göra säsongspremiär för både underställ, vinterjacka och vinterkängor - och så upp till Hörnsjön för att ta en promenad. Galet vackert med snön på träden, och man kan ju nästan bli religiös av att höra snöknarret under skorna. Åtminstone när man i Skånelandet är alldeles svältfödd på denna varan...

På kvällen blev det besök hos Anna och barnen. Småkillarna demonstrerade sina tv-spel för sina helt spelokunniga besökare, och sen bjöds vi på en innebandymatch med stor dramatik!

Örnsköldsvik

Jag är i Övik sen i onsdags kväll. Emil höll sig hyfsat lugn och det gick bra att flyga norrut. På planet från Malmö satt jag bredvid en pratglad Skelleftefarbror, och jag blev lite kär. I dialekten och i Norrland. När jag landade i Umeå  bjöds det på nyfallen blötsnö och ganska dåligt väglag från flygplatsen i Umeå ner till Övik. Men oj så vackert allt blir med lite snö på sig, och eftersom det bara några dagar tidigare var barmark så tackar jag ödmjukast för att snön kom samtidigt som jag!

Torsdagen började med tidig uppstigning och en hel förmiddag hos frissan. Nog för att det hade varit smidigt att ha en frisör i Malmö, men å andra sidan är det värt att åka till Övik när världens bästa frissa finns här (och så finns det ju lite andra anledningar att åka hit också). Inte för att det nödvändigtvis gör att jag blir världens snyggaste, men åtminstone lite snyggare färg och ordning på luggen. När jag var färdig efter drygt 2,5 timme så hade morgonens snöblandade regn som tur var slutat så jag kunde promenera hem utan att sabba frisyren direkt. ;)

Första dagen i Övik brukar ju betyda ceasarsallad från Wayne's till lunch, och så även denna gången förstås. Varför bryta en vinnande trend. Sen blev det lite mathandling, och det blir ju genast så mycket roligare att handla när man får bära med sig maten hem i en Modo-kasse. Välkommen till Övik liksom!

På kvällskvisten var det så äntligen dags för säsongens första riktiga hockey. Sara och jag fick sällskap av Anki, min fina gamla resebyråkollega. Vi möttes upp på resebyrån, och ja, där känner man sig ju fortfarande som hemma. På Fjällräven Center bjöds det på länsderby, eller jumbofinal om man så önskar, mellan Modo och Timrå. Vi stod på ståplats, träffade en bekant som stod precis där han brukade (för 3 år sen när jag också var stammis), hade Foppa i logen snett ovanför oss och fick se en rolig och fartfylld match. Och viktigast av allt; vinst med 3-1 och tre viktiga poäng till samlingen. Katching!

Happiness is not a destination. It is a way of life.

En försenad julklapp till mig själv. Som jag varit på jakt efter nåt halvår, men som har varit slut överallt och inte gått att få tag på. Men så i fredags hittade jag den äntligen i lager igen hos Tulipa - och igår landade den hemma hos mig. Ett klokt budskap som gärna får genomsyra året jag har framför mig.