>> prralin

Snö!

2012-02-13T21:55:00.000+01:00

Äntligen! Den första riktiga snön landade ju i Malmö igår. Men då var jag för trött/hängig/whatever för att orka ta mig ut. Så därför ställde jag istället klockan en stund tidigare imorse för att hinna med en promenad till jobbet, allt för att få njuta så mycket som möjligt av den lilla snö som fallit. Det var inte riktig "knarrsnö", men termometern hade i alla fall sjunkit tillräckligt lågt för att det inte skulle vara slaskrisk.

Alla andra som var ute och promenerade letade barmark och upptrampade stigar, men själv letade jag orörd snö att traska omkring i. 40 minuter tog det till jobbet, det var mörkt när jag gick hemifrån och nästan ljust när jag kom fram, och jag njöt av varje sekund. På lunchen var jag tvungen att smita ut en snabbis bara för att få stå och kisa mot den bländande vita snön som solen reflekterades i. Och på vägen hem tog jag en omväg så att promenaden istället blev en timme. Och sen när jag skulle till Friskis, då tog jag apostlahästarna istället för cykeln igen, och vips så blev det ytterligare 30 minuters promenad. Jag tror jag gillar det där med snö faktiskt.

Så idag har jag samlat ihop sex pinnar i jobbets motionstävling. En pinne = 30 minuters sammanhängande fysisk aktivitet. (De sista två pinnarna fick jag ihop genom ett Fuego-pass, och sen hade jag turen att få skjuts hem.) Det gäller att smida medans järnet är varmt. Vem vet om jag kommer upp från sofflocket resten av veckan...

4good-kväll: A Brand New You!

2012-02-12T19:23:00.001+01:00

Nytt år. Nya vanor. Nytt liv. A Brand New You!

Vad lovar du dig själv inför ett nytt år? Att träna, sova, älska och skratta mer? Att tänka helt nytt eller kanske bara lite annorlunda? All förändring börjar med dina tankar, tänker vi på 4good. Så, kom, peppas till nytänk och mer driv av en av Sveriges mesta äventyrare Renata Chlumska, coachas till mer coolhet av mindfulness-experten Cecilia Åkesdotter och hitta mod till förändring hos karriärhopparen och stå upparen Hasse Brontén.

Så där såg förutsättningarna för onsdagens 4good-kväll ut. Jag hade lockat med mig tre st 4good-rookiesar på denna kvällen, så jag kände lite press att de inte skulle bli besvikna. Men det tror jag inte att de blev. :)

Cecilia Åkesdotter inledde kvällen med att prata om Mindfulness. Ett ämne som fortfarande är lite "flummigt" för mig, även om jag både gick kurs, lyssnade på skivor/övningar och försökte praktisera det under min sjukskrivning för ett och ett halvt år sen. Men eftersom jag är en typisk multitasker som är väldigt dålig på att vara just i nuet, så är jag också lite fascinerad av det. Vill lära mig mer. Tyvärr måste jag säga att Cecilia var lite väl flummig för min smak, och jag upplevde det som att hon hade lite svårt att hålla en röd tråd i sitt föredrag. Eller så var det bara jag som inte hittade den. Jag fick inte riktigt ihop hennes historia, men kanske hade det varit bättre om man fått höra henne en helkväll så hon fick mer tid på sig. Vi klickade hursomhelst inte riktigt, hon och jag. Men jag är fortfarande nyfiken på mindfulness, så hon avskräckte mig åtminstone inte... :)

Näst på tur var Hasse Brontén, som började med att säga att det kändes ovant för honom att gå på scenen utan att han skulle vara rolig, utan att han faktiskt skulle hålla ett seriöst föredrag. Fast rolig, det var han förstås ändå. Det är ganska tydligt att det ligger i hans natur. Intressant resa från polis, säpo, långsamt uttråkande statligt arbete där kollegorna åkte hem och hängde tvätt på arbetstid (hög igenkänningsfaktor på den!) till sitt nuvarande yrke som stå upp-komiker. Han pratade om det där med att bestämma sig, och få det att hända. Vi har ju en tendens att vilja sluta röka/snusa/äta godis/börja träna etc, men att vi alltid ska göra det på en måndag. Sen. Men så dumt det är att fortsätta röka tills att man ska sluta. Har man bestämt sig då? En annan sak jag tar med mig från hans föredrag är att ställa sig frågan "Trivs jag?". Och att våga lyssna på svaret.

Sist ut, efter mingel och vin i pausen, var Renata Chlumska. För många kvällens höjdpunkt. Själv visste jag inte riktigt om jag skulle kunna identifiera mig med henne, jag är ju inte direkt den äventyrliga typen. Men oj, vilken otroligt proffsig och inspirerande föreläsare hon är! Helt omöjligt att inte dras med av hennes energi. Och hennes strapatser till Himalaya och på cykel och kajak runt hela USA är ju onekligen fascinerande att lyssna till. Vilka enorma förberedelser som ligger bakom, vilken beslutsamhet. Hon poängterade att huvudet är den viktigaste muskeln att träna, att det är inte hennes biceps eller benmuskler som tagit henne runt. Och om hon kan lyckas ta sig runt USA på cykel och kajak och vara borta 1,5 år, så kanske jag borde klara av att vara sockerfri ett par dagar? Eller ta mig till Friskis två gånger i veckan?

Kvällen avslutades med att Renata fick en kram av en i vårt sällskap, så jag tolkar det som att kvällen fick godkänt. Till tonerna av I gotta feeling (Tonight's gonna be a good night) gick vi därifrån med ett stort leende på läpparna och kände oss nog alla en halvmeter längre. Tack 4good, för ännu en härlig inspirationskväll - vi ser redan fram emot nästa!

Bilder lånade från 4goods facebooksida.

Söndagsskrotar

2012-02-12T15:22:00.001+01:00

Jag kanske var en brand new me i torsdags. Men det var då det. I fredags fick jag istället besök från magknipet från hell hela dagen. Jag har nog varit lyckligt förskonad från magknip i den omfattningen förut, för s-tan vad ont det gjorde. När det högg till var det så att man bara ville krypa ihop i fosterställning och gråta. Men nädå, sitta på jobbet och se pigg och glad ut. Det gick sådär.

Hade planerat en filmkväll med Jeanette på kvällen, men gick hem och drog något gammalt över mig istället. Magknipen gav med sig under kvällen, men jag kände mig allmänt hängig och även en lite febrig känsla smög sig på. Det blev tidigt i säng, och igår när jag vaknade kände jag mig något bättre. Fixade och donade för schlagerkvällen hemma hos mig, men när gästerna gick hem kände jag mig smårisig igen. Idag känns magen öm och resten av jaget lite mörbultat. Därför blir det bara söndagsskrotning idag. Jag har fortfarande morgonrocken på mig och har spenderat den största delen av dagen i soffan. Det har snöat och är alldeles vitt ute (äntligen!), men jag orkar inte ta mig ut. Typiskt.

Det verkar som om jag har något skit i kroppen. Så bryt ut då och låt mig sen vara ifred!

Tack.

Kan hända att jag fryser lite också. Iklädd underställ, raggsockar, fleecig morgonrock med huva, tjockfilt och vantar.

A Brand New You

2012-02-09T22:40:00.000+01:00

Ja, det är inte utan att jag känner mig som a brand new me idag. Sockerabstinenshuvudvärken från hell har äntligen släppt efter tre dagars ivrigt värkande, och dessutom hade jag en toppenkväll igår tillsammans med ett gäng finfina tjejer på säsongens första 4good-kväll. Som grädde på moset har jag ett färskt spinningpass i benen, och känner mig piggare än på länge.

Fast även a brand new me måste sova, så det tänker jag göra nu. Mer om Renata Chlumska, Hasse Brontén och Cecilia Åkesdotter får det därför bli imorgon. Godnatt!

Bönhörd

2012-02-05T22:00:00.002+01:00

Imorse när jag drog upp persiennerna och tittade ut trodde jag nästan att jag blivit bönhörd. Det var vitt ute!

Lite lite lite snö hade fallit under natten och lagt sig mellan grässtråna. Det har dessutom flugit runt lite flingor i luften idag, men det har ju försvunnit under dagen. När jag tog en promenad i parken såg jag spår efter att någon trots allt tagit tillfället i akt och letat upp den enda backen som går att hitta i området och åkt lite pulka - på frosten i gräset. Men vad gör man inte när man är svältfödd på äkta vara.

Schlagerspektaklet

2012-02-05T17:27:00.000+01:00

Så har nu äntligen årets Schlagerspektakel dragit igång! Förutom jul, påsk, midsommar och Kiviks marknad så är nog Melodifestivalveckorna min "favorithögtid" på året. Och så vitt jag vet så har jag aldrig missat en Melodifestival, jag vill minnas att vi satt bänkade hemma redan när man var liten och i vuxen ålder har Melodifestivallördagarna alltid varit heliga.

Året då jag var i London tror jag faktiskt att jag fick en inspelning av den svenska uttagningen (på den tiden var det bara en uttagning) levererad till mig, och dessutom såg jag den engelska uttagningen (som var typ en torsdag eftermiddag och där Nanne Grönwall var en av deltagarna...). 2007 såg jag spektaklet live för första gången då cirkusen kom till Övik, då var jag faktiskt både på genrepet på fredagen och på direktsändningen på lördagen. Det var grymt roligt! Och det var också då begreppet Det blir roligare i Örnsköldsvik myntades och det var allmänt festivalyra i stan med den nybyggda arenan och allt. Åh, härliga tider!

2010 kom festivalen tillbaka till Övik och då var jag förstås på plats (även om jag flyttat från stan) och förra året blev det ett besök på genrepet i Malmö. Men i år blir det nog bara tv-soffan. Fast igår när spektaklet drog igång så satt jag och kollade på Sagan om Ringen. Mina två Sagan om Ringen-maraton-kompanjoner är inte så intresserade av Melodifestivalen och hade bokat in film nr 2 igår. Jag försökte först avvärja detta, men sen insåg jag att jag inte inte värja mig sex lördagar framöver.... Så jag gav med mig, och satte istället videon hemma på inspelning. Tredje och sista Ringen-filmen kommer dock att ses hemma hos mig, och då blir det definitivt en fredag eller söndag istället. ;)

Så när jag kom hem vid halv ett inatt satte jag mig och såg festivalen. Man måste ju hinna se det innan några löpsedlar (läs: facebook eller twitter) avslöjar hur det har gått. Jag tyckte att Loreen var överlägset bäst, hon bjöd ju till och med på snö! Dead by April var också överraskande bra, men den där avgrundsvrålande nissen hade jag klarat mig utan. Programledarna började lite knackigt, men tog sig under programmet - framför allt Sarah och Gina. Helena klickade jag inte riktigt med, men jag hoppas hon tar sig. Men visst var det bättre på Luuks tid?

Säsongspremiär på IKEA

2012-02-04T13:52:00.000+01:00

I torsdags var det "säsongspremiär" för IKEA-kvällarna för mig och min IKEA-buddy Cecilia då vi var på ett Växtseminarie. Hon har varit otrogen och varit på IKEA utan mig flera gånger sen sist, men jag som inte varit där sen innan jul kände knappt igen mig i varuhuset som de möblerat om totalt. Det blev en snabb shoppingtur innan seminariet, det såg ut som att de hade fått in ganska mycket vårnyheter så det får nog bli en tur dit snart igen. I lugn och ro.

Välkomna till ett inspirerande seminarie på IKEA Malmö där ni får tips och råd om olika växters placering för att skapa ett estetsikt vackert hem. Kvällen hålls tillsammans med Jenny Strandh, en av Malmös mest välkända florister, som driver företaget Jenny Strandhs blomsterdesign AB. Vi visar också olika planteringar i krukor och vaser. Ni får dessutom möjligheten att binda er egen vårbukett!

Det här var nog den kvällen som vi på förhand haft mest förväntningar på. Och de infriades. Jenny visade många tips och tricks på att gruppera och pimpa växter med diverse pinnar, pynt, sten och annat roligt. Allt såg så himla enkelt och snabbt ut när hon gjorde det, och det blev väldigt fint. Jag tycker sånt där är jätteroligt, och har verkligen saknat de inspirationskvällar som Gullängets handelsträdgård ordnade innan det hände tråkigheter där (någon som vet om det är uppklarat än förresten?). Sen dess har jag väldigt sällan opimpade krukväxter hemma.

Jenny tipsade dessutom om att hon hade kvällskurser hos sig, och även om de kostar en slant så kommer det säkerligen att bli ett besök där. Jag har ju letat liknande inspirationskvällar på blomsterbutiker här nere i södern sen jag flyttade hit, utan resultat. Kvällen avslutades med att vi fick binda varsin tulpanbukett med blåbärsris. Både Cecilia och jag konstaterade ganska snart att vi nog inte hade några floristgener i blodet direkt. Fast sen när man kom hem och satte buketten i vas så var det ganska fint ändå... :)

Och när jag kom hem kollade jag över några av mina planteringar för att se om jag fått nån ny inspiration med mig. Den här hade nog fått godkänt av Jenny. Pinnar för att få lite höjd, en glasfågel för höjd och pynt (och vatten), några torkade fröhus och så småsten på jorden förstås. Dessutom grupperad med en kompis bredvid sig i likadan, fast lägre, kruka. Jag gillar.

Garanterat snöfritt

2012-02-04T10:23:00.001+01:00

Välkommen till Malmö. Garanterat snöfritt.

Även om vi (äntligen!) har haft vinterkyla nu i nästan två veckor, så lyser snön med sin frånvaro. Fortfarande har inte snön lagt sig en enda gång på hela vintern. Inte en enda gång! Det har dalat lite flingor i luften nån gång, men antingen har det varit för varmt på marken för att det skulle lägga sig eller så har det helt enkelt bara snöat för lite.

Och nu känns det som att var man sig än vänder så finns det snö överallt i hela landet utom i just Malmö. Jag trodde inte att jag var snöberoende, med tanke på att jag inte direkt utövar någon vintersport som kräver snö. Men efter att ha tillbringat åtta vintrar i Norrland har jag uppenbarligen vant mig vid snö. Och sen jag flyttade söderut har jag också haft turen att pricka in två rejäla vintrar på raken. Men i år verkar min 10-årssvit ta slut.

Som sagt, jag trodde inte att jag var snöberoende. Men jag saknar snön så mycket att jag skulle kunna vara beredd att flytta tillbaka till Norrland på studs. Snö och hockey, det hör ju vintern till. Och här finns ingetdera.

Snöknarr under fötterna. Snöänglar. Bitande kyla och strålande solsken. Att få kisa för den bländande vita snön. Röda köldbitna kinder. Snöbollskrig. Kanske till och med en tur på längdskidor.

Men jag får väl hålla tillgodo med kylan. Idag är det ca 13 minusgrader och solen skiner faktiskt. Det kan bli en riktigt skön vinterpromenad av det också. Men jag hade ju föredragit lite ackompanjerande snöknarr under fötterna.

Nä ja' ä int bitter...

Lika kallt/varmt ute som inne. Fast tvärtom.

Tur att det är lite varmare i resten av lägenheten än i fönsterkarmen.

My week with Marilyn

2012-02-02T22:15:00.000+01:00

Ett av mina "januarilöften" var ju att gå på bio oftare. Visserligen hann jag bara gå på bio en gång under januari, men igår var jag en andra gång - fast då hade det ju hunnit bli februari redan. Tiden går snabbt.

De övriga januarilöftena har förresten också gått bra; både Öviks- och Göteborgsresan blev väldigt lyckade, de två hockeymatcherna i Övik gick kanon men den i Göteborg gick inte riktigt enligt planen, det nya jobbet är påbörjat och nu inne på tredje veckan, sockerpausen gick finfint i tre veckor, förkylningen gjorde visserligen comeback med en ny omgång halsont i mitten på januari men är nu borta, jag har varit på Friskis åtminstone en gång i veckan tre veckor i rad (bättre än ingenting och åtminstone regelbundet!), jag har druckit en hel del te (mest pga förkylningarna men har även tackat ja till te när jag blivit bjuden vid några andra tillfällen - det går att dricka men jag tycker inte att det är gott)... men nån snö för att ta fram längdskidorna har inte kommit.

Men bion ja. Igår var jag med Jeanette och såg My week with Marilyn. Jag hade, som vanligt, ingen koll på förväg. Jag tycker väldigt mycket om att se på film, men jag är inte intresserad av film. Det vill säga jag kan inget om filmer, skådespelare, regissörer etc och minns förstås knappt vad jag sett för filmer. Men när jag väl ser dem, då gillar jag det. ;)

I ett desperat försök att bli tagen på större allvar reser ikonen Marilyn Monroe till London 1956 för att spela mot legenden Laurence Olivier i ”Prinsen och balettflickan”. Den ömhetstörstande Marilyn känner sig övergiven av maken Arthur Miller och attraherad av Oliviers assistent, den unge Colin Clark.

Filmen var ganska bra. Lite söt, lite fin. Intressant att få en bild av Marilyn. Sevärd.

Sockermatchen?

2012-01-31T21:19:00.000+01:00

Och sockermatchen då? Ja, det gick ju sådär. Eller först gick det jättebra. Tre veckor utan problem, utan större sug och utan onödigt intag. Behövde inte direkt anstränga mig, hade ju bestämt mig för att tacka nej till allt som bjöds. Lyckades till och med baka utan att smaka, varkens av smeten eller av det färdiga resultatet. I 20 dagar höll jag nollan. Sen hände något.

Det hände ett sug på lördagskvällen när jag var hemma hos en kompis och tittade på film. Med en godisskål på bordet. Jag stod emot nästan hela kvällen, men så gav jag till slut efter. Bara en. Eller två. Eller flera. Dagen efter hände ett födelsedagskalas där jag egentligen hade tänkt låta bli sockret, men ”eftersom jag ändå hade ätit igår kunde jag ju lika bra äta idag också”. (Mycket bra anledning, not.)

Och sen ”hände” det liksom bara hela tiden, varje dag, hela veckan. Det bjöds på efterrätt efter lunchen på jobbet nån dag, det var nån som bjöd på godis i biosalongen, det var nån som hade godis över dagen efter bion och bjöd runt – och plötsligt var suget så stort att jag var ”tvungen” att gå och köpa en påse godis själv på fredagkvällen.

Så efter att ha hållit nollan i 20 dagar körde jag en 9 dagar lång sockerorgie. Dålig karaktär, javisst. Men hjärnan blir också kidnappad. Och det är just därför jag behöver hålla mig från sockret, jag hade önskat ett ”normalt förhållande” då jag kunde äta något sött då och då men för min hjärna är det allt eller inget. Lagom finns inte. De svaga punkterna är i alla fall identifierade: stress, mental trötthet och slentrian.

Igår var det ju som tur var måndag igen. Ny vecka, nya möjligheter. Nytt sockerstopp.

Igår gick bra.

Idag sitter jag här och suktar efter en godispåse. Jag är trött. Och en lång natts sömn skulle mest troligt göra mer nytta än en godispåse. This ain't gonna be a "piece of cake"...

Flow Show med Torkild Sköld

2012-01-28T10:58:00.002+01:00

I tisdags var jag och Maria på Flow show - en inspirationsföreläsning med Torkild Sköld. Jag hade av en slump hittat en länk till en sida där man kunde anmäla sig till denna kostnadsfria föreläsning, och eftersom jag älskar inspirationsföreläsningar och inte har något emot saker som är gratis så anmälde jag oss trots att ingen av oss hade en aning om vem Torkild Sköld var.

Vi hade inte så stora förväntningar - "det var ju gratis" (underförstått: man får vad man betalar för) - men tänkte att någon inspiration kan man säkert få med sig, och om inte annat så är det ju kul att hitta på något. Jag tror att vi båda blev väldigt positivt överraskade. Precis som de flesta av sina föreläsarkollegor började Torkild med att upplysa oss om att han inte kommer att komma med något nytt. Allt han säger vet vi redan, men kanske säger han det på ett annat sätt som får oss att stanna upp och tänka till.

Och det lyckades han bra med. Han bjöd dessutom på många skratt och roliga/dråpliga situationer, och om det är något som jag känner att jag behöver mera av i mitt liv så är det just skratt. Skratt kan man väl aldrig få för mycket av?

Det handlade om personligt ledarskap, att leda "Jag AB". Han lekte med ord och fick oss att tänka till kring ord som ledarskap, kamratskap, äktenskap - allt detta är något som vi skapar. En förebild är bilden som går före, vilken bild vill du att andra ska se när du kommer in i ett rum? Omtänksamhet - att tänka om. Tålamod - mod att tåla andra människor. Intressant.

Och självklart handlade det också mycket om självkänsla vs självförtroende. Som alltid på såna här föreläsningar. Vikten av att hålla isär vad vi gör och vad vi är. Vikten av att acceptera oss själva. Torkild menade bland annat att rökare som vill sluta röka (men inte gör det) lever kortare tid än rökare som inte vill sluta röka (och helt enkelt fortsätter, men har tagit ett aktivt val att göra det). Det här påstående har jag ingen källa till, men nog tror jag att det ligger mycket i det.

Det som jag framför allt tar med mig från kvällen är det här med att säga nej. Det har jag ganska svårt för. Framför allt när det handlar om något som jag egentligen vill göra, men kanske inte orkar/hinner etc. Tänk inte på det du säger nej till, utan på det du säger ja till. Klokt.

Igår kväll tackade jag således nej till en träningsdejt med Maria efter jobbet. Jag sa nej till välbehövlig träning, chansen att testa ett nytt gym (och nytt pass) under öppet hus-helgen och en trevlig dejt med Maria. Men jag sa också ja till mig själv - till välbehövlig återhämtning, hemmatid och att bara ligga i soffan hela kvällen. Det var precis vad jag behövde igår, efter flera veckor som har gått i hundranitto. Det var så skönt.

Den 14 mars har Torkild en öppen föreläsning i Malmö igen, om du vill ha inspiration till en billig peng kan du anmäla dig här.

Järnladyn

2012-01-26T22:46:00.000+01:00

Igår var vi på förhandsvisning av filmen Järnladyn med jobbet. En fördel med att numera vara privatanställd istället för kommunanställd är att man får lov att bli mutad... ;)

Det blev en helkväll då vi först var bjudna på after work med lite mat och dryck på Amiralen, och sen bio på Royal. Det var första gången jag var på Royal (som är en stor, "riktig" biograf) så det var trevligt. Det ligger ju dessutom bra i linje med mitt "januarilöfte" om att gå på bio oftare!

Margaret Thatcher. Hon är kvinnan som kom från ingenstans, trotsade klass-och könsbarriärer och gjorde sig hörd i en mansdominerad värld. Det är en film om makt och priset man får betala för att få den. Ett enastående porträtt av en riktig järnlady.

Filmen har premiär den 3 februari och är klart sevärd tycker jag. Det var lite oväntat att så mycket fokus låg på henne som gammal istället för mitt i karriären, men det blev en fin historia om henne och hennes man, om sorg och om att bli gammal. Och hennes karriär var ju intressant för mig som, som vanligt, inte har så bra koll.

Vinter!

2012-01-24T22:46:00.000+01:00

Äntligen är det vinter här i Malmö också. Dock utan snö (tyvärr), men i alla fall med lite frost och minusgrader. Igår morse var det knappt en minusgrad och växlarna hade frusit fast på cykeln, så jag fick snällt cykla på trean hela vägen. Tog lite längre tid än vanligt. I morse var det sex minusgrader och låset hade frusit fast.

Så jag fick snällt ta bussen till jobbet istället.

I natt står cykeln i källaren, så jag hoppas på att både kunna låsa upp cykeln och växla imorgon. Och låta kinderna bli bitande röda av den härliga vinterkylan.

Indianer, hobbitsar och födelsedagsgrisar

2012-01-22T21:25:00.000+01:00

Första veckan på nya jobbet. Ajfånköp. Fredag eftermiddag tåg till Göteborg. Middag och hockey med två ex-Övikare (som alltså borde vara Modoiter om de velat räkna sig som riktiga Övikare), tillika indianer (som tyvärr gick från matchen lite gladare än jag...), ost-och-kex-fredagsmys i soffan. Tack för julklappen, men nästa gång önskar jag mig en vinst istället!

Frukost med filosoferande över hur man egentligen lär känna nya människor och hur det kan komma sig att vi "Turak-utbölingar i Övik" lärde känna varandra allihopa, lunch på stan med ännu en ex-Övikare (som för övrigt bor i Malmö och vi har ett tag försökt få till en lunch - men vi behövde tydligen åka till Göteborg båda två för att få till det), snö, eftermiddagståg till Malmö, försenat tåg, hem tio minuter och ge katten mat, till två Sagan om Ringen-fans för att påbörja vårt Ringen-maraton (som alltså står näst på tur efter Harry Potter som jag nu avklarat), kinamat, fyra timmar film, lite snack och så hem och sova.

Brunch på stan med en CiP-vän, presentshopping och presentinslagning, dubbelkalas för syster och moster, smarriga smörrebröd (fortfarande grymt mätt efter brunchen), födelsedagsfika och första poängen till sockret i #sockermatch2012 och så hem för att visa min stackars katt att jag faktiskt fortfarande bor kvar. Vill se Wallander, men inser att det kanske är smartare att gå och lägga sig och sova ikapp lite förlorad sömn.

Trött. Sliten. Glad. Lycklig. En ledig dag imorgon hade suttit fint.

Men istället kör vi andra veckan på nya jobbet. Är det nu man ska börja prestera?

En indian och en Modoit framför kameran, en indian bakom kameran.

2-1 till indianerna. Skit också.

Göteborg nästa

2012-01-19T21:19:00.001+01:00

Kommer ni ihåg (förra) årets konstigaste julklapp? Imorgon åker jag till Göteborg för att inkassera resten av julklappen, den bra biten så att säga. Hoppas jag.

Har bara lite svårt att bestämma outfit. 9 eller 21?

Årets första tulpaner

2012-01-15T22:09:00.000+01:00

Julen är undanplockad. Tomtarna ligger nerpackade i kartonger i källaren. Hemmet är vårstädat. Det är så ljust. Fast det kan bero på att jag inte har fått upp några nya gardiner än. Årets första tulpaner har tagit plats, och det känns faktiskt som att våren är på väg. Men då undrar jag bara var vintern tog vägen?

Och jag tror jag är redo för morgondagen.

Between jobs

2012-01-15T09:35:00.000+01:00

Det här helgen är jag between jobs. Och hur tillbringa helgen på bästa sätt om inte som en arbetslös lodis? (Obs! Menar inte på något sätt att arbetslösa = lodisar, bara att jag är det just nu.) Iklädd lodiskläder, slappande deluxe, krascha i soffan och tacka nej till alla som velat hitta på något i helgen.

Jag behöver ladda batterierna, och när jag som nu inte haft en hemmahelg på vad som känns som evigheter så är det precis det här jag behöver för att ladda om. Har knappt varit hemma nåt mer än "hemma om" sen innan jul då jag varit på vift mest hela tiden, vilket märks inte minst då kassen med julklappar fortfarande står ouppackad, en resväska som varit i Övik står och pockar på uppmärksamheten och dessutom har några påsar med "grejer från jobbet" sällskapat.

Planen är med andra ord också att fixa lite hemma, och det gör jag bäst när jag vet att jag har en hel dag (helst hel helg) på mig att gå och plocka och fixa i min egen takt. Dessutom sägs det att man måste ta bort julen den här helgen - vad hände med att "julen varar än till påska"...?

Tortyr

2012-01-12T20:07:00.000+01:00

Det här är tortyr. Att baka kaka efter kaka utan att få smaka. Utan att ens få slicka skålen!

Det går nämligen bra i #sockermatch2012 och jag siktar på att hålla nollan ett tag till. Just nu står det 12-0 till mig mot sockret! Frågan är bara hur det går imorgon när kakorna ska bjudas på. Imorgon är det nämligen min sista dag på jobbet och jag ska bjuda ett helt kompani på tackåhejfika.

Jag hade egentligen tänkt bjuda på något annat, men fick önskemål om något "icke kladdkakeaktigt" eftersom många andra bjudit på det på kort tid. Det blev istället äppelkaka i ett antal långpannor efter det här receptet. Det var enkelt att göra och ser smarrigt ut, men hur det smakar kan jag ju dock inte uttala mig om.

Bye bye Övik

2012-01-09T18:00:00.002+01:00

Det är nåt med denna stad alltså. Trots att det var nästan ett halvår sen jag var här sist (så länge har jag inte varit härifrån på tio år), och trots att det var två och ett halvt år sen jag bodde här, så är det som att komma hem. Det var kärlek vid första ögonkastet, och det är kärlek som består.

Det är nåt visst med Övik. Jag vet inte om det är läget, vattnet, bergen, snön, hockeyn, människorna, utvecklingen - men nåt är det i alla fall. Det är tryggt, det är nära, det är vackert, det är hemma.

Nu åker jag härifrån med en dos vinter, ett par doser hockey, en handfull möten med goda vänner i bagaget - och en stilla undran om hur det kan komma sig att jag flyttade härifrån...?

Foppas hotell

2012-01-09T15:39:00.000+01:00

Söndagen bjöd på lite sovmorgon och sen en promenad runt stan. Det var inte lika bra promenadföre i stan som ute vid sjöarna, men med tungan rätt i mun så gick det bra att ta sig runt där också. Det bar av upp för backen till Långis för att mentalt gråta en liten skvätt för att jag inte längre bor där med den fina utsikten över fjärden, men också med lite nyfikenhet för att se hur det ser ut nu. Det var sig ganska likt. Förutom att bästaste grannen saknas förstås.

Slutet på promenaden gick ner till hamnen för att kika på "Foppas hotellbygge" som nu har kommit igång. Jag brukar ju vara odelat positiv till det mesta som händer här i stan, men jag måste säga att jag fortfarande är lite skeptisk till läget på hotellet. Eller inte på läget för hotellets del, för det är utan tvekan optimalt, men snarare hur hotellet påverkar resten av stadsbilden när det står där det gör. Men jag gör som jag brukar, litar på de som säger sig ha koll på läget, och håller tummarna för att det faller på plats när det är klart.
Och kanske är det inte så dumt att ge sig in i hotellbranschen nu ändå...

Eftermiddagen spenderades sedan hos Jenny i Vågsnäs över en fika, och kvällen bjöd på soffläge deluxe. Tanken var att gå på bio (har ju ett "löfte" att leva upp till), men det kändes alldeles för jobbigt att klä på sig och gå ut bland folk. Tacka vet jag myskläder och soffläge!

Snöängel och mera hockey

2012-01-08T21:00:00.002+01:00

Även lördagen bjöd på vackert vinterväder. Några grader mildare och lite mindre sol, men fortfarande alldeles underbart vinterväder. Jag önskar att alla mina Skånebekantskaper som säger att de inte tycker om snö kunde få uppleva en norrländsk vinterdag. Det finns ingen skånsk vinter a la slask och grådask i världen som kan slå detta. (Men visst, jag vet att skånsk snö inte faller uppifrån och ner utan viner fram horisontellt. Men ändå.)

Det är ju nästan så att man önskar att man varit en såndär skidåkare såna här dagar, så man haft en bra anledning att vara utomhus hela dagen. Men det går ganska bra att vara en promenerare också. Idag blev det en runda runt Höglandssjön istället, och rundan avslutades med att jag kastade mig i snön och gjorde en snöängel. Jag var bara tvungen. Ingen riktig vinter utan snöänglar, och sannolikheten att jag kommer få se nån mer snö i vinter är nog väldigt liten.

Med en skön timmes vinterpromenad i benen var det lite senare dags för hockey igen. Ännu ett norrlandsderby; Modo-Luleå (ja det är ju bara knappt 40 mil mellan Övik och Luleå, ett stenkast här uppe). Och ännu en väl avklarad match av Modograbbarna, även denna matchen slutade 3-1 och vi fick med oss tre viktiga poäng - som dessutom innebar att vi klättrade över strecket! Jag har med andra ord haft hundraprocenting utdelning denna säsongen, och har planer på att hålla i denna trenden i Göteborg om ett par veckor.

Kvällen avslutades sen med att fira segern med middag hos Saras föräldrar i stugan. Och så på väg hem en tur till Varvsberget för att beundra Övik by night. I vinterskrud. Vackert.

Äntligen är nr 9 pensionerat i Modo, och ingen mer kommer få ha detta nummer på sin tröja. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Nu undrar jag bara när nr 21 kommer upp i taket (igen)?

Vinter!

2012-01-08T18:56:00.000+01:00

Fredagen blev en tidig morgon. Kl 01.50 ringde klockan. Småkronorna spelade ju JVM-final, och eftersom jag inte lyckats hålla mig vaken till några av de andra matcherna så tyckte jag att det var dags nu. Jag hade laddat med morotsstavar, gurka, blomkål och dipp (hej #sockermatch2012) för att hålla mig vaken. Och jösses, vilken match det blev! Sverige fullständigt dominerade mot Ryssland och efter två perioder var det 37-4 (!) i skott, men dessvärre fortfarande 0-0 i mål. Det blev en riktig rysare då det fortfarande var mållöst efter full tid, och inte förrän halvvägs in i förlängningen lyckades Sverige spräcka nollan - och vinna!

Klockan var runt halv sex när jag gick och la mig igen, och sen skäms jag inte för att säga att jag sov bort hela förmiddagen. Lagom till lunchtid vaknade jag till ett alldeles strålande vinterväder; 10 minusgrader och klarblå himmel. Underbart!

Det var bara att skynda sig så man hann ut och njuta innan solen gick ner. En bra anledning att göra säsongspremiär för både underställ, vinterjacka och vinterkängor - och så upp till Hörnsjön för att ta en promenad. Galet vackert med snön på träden, och man kan ju nästan bli religiös av att höra snöknarret under skorna. Åtminstone när man i Skånelandet är alldeles svältfödd på denna varan...

På kvällen blev det besök hos Anna och barnen. Småkillarna demonstrerade sina tv-spel för sina helt spelokunniga besökare, och sen bjöds vi på en innebandymatch med stor dramatik!

Örnsköldsvik

2012-01-08T18:35:00.000+01:00

Jag är i Övik sen i onsdags kväll. Emil höll sig hyfsat lugn och det gick bra att flyga norrut. På planet från Malmö satt jag bredvid en pratglad Skelleftefarbror, och jag blev lite kär. I dialekten och i Norrland. När jag landade i Umeå bjöds det på nyfallen blötsnö och ganska dåligt väglag från flygplatsen i Umeå ner till Övik. Men oj så vackert allt blir med lite snö på sig, och eftersom det bara några dagar tidigare var barmark så tackar jag ödmjukast för att snön kom samtidigt som jag!

Torsdagen började med tidig uppstigning och en hel förmiddag hos frissan. Nog för att det hade varit smidigt att ha en frisör i Malmö, men å andra sidan är det värt att åka till Övik när världens bästa frissa finns här (och så finns det ju lite andra anledningar att åka hit också). Inte för att det nödvändigtvis gör att jag blir världens snyggaste, men åtminstone lite snyggare färg och ordning på luggen. När jag var färdig efter drygt 2,5 timme så hade morgonens snöblandade regn som tur var slutat så jag kunde promenera hem utan att sabba frisyren direkt. ;)

Första dagen i Övik brukar ju betyda ceasarsallad från Wayne's till lunch, och så även denna gången förstås. Varför bryta en vinnande trend. Sen blev det lite mathandling, och det blir ju genast så mycket roligare att handla när man får bära med sig maten hem i en Modo-kasse. Välkommen till Övik liksom!

På kvällskvisten var det så äntligen dags för säsongens första riktiga hockey. Sara och jag fick sällskap av Anki, min fina gamla resebyråkollega. Vi möttes upp på resebyrån, och ja, där känner man sig ju fortfarande som hemma. På Fjällräven Center bjöds det på länsderby, eller jumbofinal om man så önskar, mellan Modo och Timrå. Vi stod på ståplats, träffade en bekant som stod precis där han brukade (för 3 år sen när jag också var stammis), hade Foppa i logen snett ovanför oss och fick se en rolig och fartfylld match. Och viktigast av allt; vinst med 3-1 och tre viktiga poäng till samlingen. Katching!

Happiness is not a destination. It is a way of life.

2012-01-04T12:00:00.010+01:00

En försenad julklapp till mig själv. Som jag varit på jakt efter nåt halvår, men som har varit slut överallt och inte gått att få tag på. Men så i fredags hittade jag den äntligen i lager igen hos Tulipa - och igår landade den hemma hos mig. Ett klokt budskap som gärna får genomsyra året jag har framför mig.

Att packa är tråkigt. Punkt.

2012-01-03T20:35:00.000+01:00

Tänk att det kan vara LIKA JÄKLA TRÅKIGT att packa VARJE gång.
(Det här borde förresten vara ett bra nyårslöfte, att tänka positiva tankar om att packa.)

Fast att det är nåt roligt man ska göra. Det är konstigt.

Och du Emil - håll dig borta imorgon kväll är du snäll!

Januari

2012-01-02T11:08:00.000+01:00

Det här hade jag tänkt åstadkomma under januari månad:

- Två resor (Övik och Göteborg, inte så långväga men ack så trevligt).
- Tre hockeymatcher (säsongens första, bättre sent än aldrig!).
- Börja nytt jobb.
- Sockerpaus.*
- Bli av med förkylningen som jag dragits med sedan julafton.
- Komma igång med träningen med målsättningen att tycka det är roligt.
- "Lära mig" dricka te.
- Gå på bio oftare.
- Om det, mot förmodan, kommer någon snö - våga mig ut på längdskidorna.
- Gå till frissan och göra ordning barret i Övik.
- Hålla i pengarna, då jag kommer "tappa en månadslön" i skarven mellan gammalt och nytt jobb.

Allt kanske inte rimmar så bra med varandra. Men det är väl lite så verkligheten fungerar? :)

*Det har blivit lite väl mycket socker på sistone. Huvudvärk med tydlig koppling till sockerintag känns inte som någon bra grej. Därför blir det paus med sockret i januari.

Nytt år, nya möjligheter!

2012-01-02T09:30:00.001+01:00

Ja, så var 2011 lagt till handlingarna. Första hela året utan morfar. Ett år med många djupa dalar. Men mot slutet skymtades även några berg. Ett långt år. Den jag var där jag befann mig under början av året känns väldigt avlägsen mot den jag är idag, det jag som egentligen är jag och som jag håller på att hitta tillbaka till.

Och man glömmer fort, på gott och ont. Jag ser med tillförsikt fram emot 2012, jag tror att det kommer bli ett bra år - och jag kan nästan inte föreställa mig att jag så sent som i slutet av sommaren/början på hösten mådde så dåligt som jag gjorde då. Om det inte varit för att jag minns att jag uttalade orden högt för mig själv där och då så hade jag nog inte kunnat tro det nu. Jag har aldrig mått så dåligt som nu. Så kände jag då.

Jag kände mig sviken och bortglömd, uppgiven, hade fallit på målsnöret allt för många gånger på raken och var alltmänt slutkörd efter att ständigt försöka vara alla till lags och nånstans ändå försöka, men inte orka, ta hand om mig själv. Det var nog botten. För kort därefter började det ljusna igen. Och nu fortsätter jag på den banan. 2012 kommer bli ett fantastiskt år!

Nyårslöften är inget för mig, däremot tar jag gärna tillfället i akt att använda det nya året till att skapa nya möjligheter, förhoppningar och mål. Men ett år är så långt, så jag tror att jag tar det månad för månad istället.

2012, bring it on!

Summering 2011

2012-01-01T19:18:00.000+01:00

Årets projekt: Söka jobb. Jag började året som halvt sjukskriven utlånad till annan arbetsplats inom organisationen på läkares inrådan för att undvika den arbetsplats som gjorde mig sjuk. Under våren kom jag tillbaka till min ursprungliga arbetsplats, och sedan dess har det bara funnits ett fokus: Det här är tillfälligt, jag måste skaffa nytt jobb. Jag tror det är den mentala övertygelsen som har räddat mig från att bli helt tokig av omständigheterna. Och skam den som ger sig, under hösten gav slitet äntligen resultat!

Årets nya kunskaper: Förutom de där kunskaperna som livet självt ger, så har jag genom jobbet gått en kurs i Workshopsledning under två dagar och en kurs i Praktisk projektledning under tre dagar. Mycket bra och intressanta kurser! Under september och oktober gick jag också på en kvällskurs i Fotografering en kväll i veckan anordat av Studiefrämjandet. Denna kurs var av varierande kvalitet, men jag fick i alla fall möjlighet (och inte minst, tog mig tid) att lära känna min kamera.

Årets nervösaste: Fredagen den 8 april. There is a God.

Årets bästa köp: Ja, jag har ju redan nämnt min picknickfilt. Men att en picknickfilt skulle vara hela årets bästa köp vore kanske lite sorgligt. Jag hade ju glömt bort att jag faktiskt köpte en systemkamera i våras, för pengarna jag fick i 30-årspresent ämnade för just en kamera.

Årets vändpunkt: Jag tror faktiskt att det vände på Christer Olsson-föreläsningen i slutet på september. Efter en tung period fick jag där och då hoppet tillbaka. Jag blev påmind om vad som finns utanför min lilla bubbla, det där som jag saknat. Positiva vibbar. Vilja. Entusiasm. Inspiration. Allt som inte är under utveckling är under avveckling. När jag tänker efter så har jag nog känt mig som en annan person efter detta, eller rättare sagt som den person jag egentligen är och håller på att hitta tilbaka till.

Årets födelsedag: Jag fyllde 30 i april. Och jag passade på att fira nästan hela veckan lång. Tack alla ni som på ett eller annat sätt uppvaktade mig, det uppskattades mycket!

Årets avsked: Peter Forsberg bestämde sig den 14 februari för att lägga skridskorna på hyllan, denna gången för alltid. Sorgligt att han inte fick avsluta på sin egna villkor, men vilken fantastisk karriär han har hunnit med trots att han har varit skadad mer eller mindre de senaste åtta åren.

Årets framgång: Nytt jobb - check!

Årets nykomling: Årets nykomling är förstås Franzon som flyttade hem till mig den 3 februari. Som först hette Snuff. Och sen var namnlös under lång tid. Jag hade dåligt samvete för att jag inte gett honom ett vettigt namn, att jag egentligen inte orkade med honom och för att jag tänkte och kände att han inte var Fritz. Men nu känns det som sagt som att vi börjar connecta mer och mer, i takt med att han lugnar ner sig och att jag återfår lite energi.

Årets möten: Årets bästa möten står helt klart CityPolarna för. På kort tid har jag haft förmånen att skaffa mig flertalet trevliga bekantskaper, men också några fina guldkorn som jag redan väljer att kalla mina vänner. Kanske har det här slagit hål på myten om mig själv som någon som tycker det är jobbigt att lära känna nya människor, för på sistone har jag också lärt känna andra människor betydligt bättre - och det är ju inte så farligt.

Årets 15 seconds of fame: Låna en Malmöbo.

Årets resor: Årets resor har uteslutande gått inom landets gränser. Och visst hade det väl varit skönt med sol och bad och nya omgivningar, men eftersom jag numera har vänner utspridda över hela landet så prioriterar jag att resa runt och träffa dessa. Även om jag som sagt blivit något bättre på att lära känna nya människor, så är det alltid viktigast för mig att hålla kontakten med dem jag redan har och håller kära. Jag har varit i Göteborg ett antal gånger, för att se på hockey, på roadtrip och på Öviksreunion tex. Jag har besökt Uppsala, Storvattnet och förstås finaste Örnsköldsvik vid ett flertal tillfällen. Jag har varit i Stockholm och inkasserat min 30-årspresent. Dessutom har jag och Malmö fått besök från Uppsala, och det gav en anledning att resa lite i mina egna omgivningar. Och även sommarsemestern gav anledning till trevliga utflykter på hemmaplan.

Årets besvikelse: Saker som inte är som man tror att de är.

Årets jul: Hela julhelgen i stugan. Och Annandagen och påföljande dag hos pappa. Mys.

Årets nyår: Hos fina Maria, som jag hade turen att lära känna i våras.

Jag är så glad att jag tar mig tid att skriva och fotografera och samla allting här i min lilla blogg. Annars hade jag garanterat glömt bort minst hälften av allt jag gjort, nu när jag sitter och kollar i mappen med bilder som heter "Bilder till bloggen 2011" så blir jag påmind om en hel massa roligt som jag gjort under det här året som jag redan hade glömt. Tack bloggen för att du agerar stödminne åt mitt dåliga riktiga minne!

En oreflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet, som någon klok lär ha sagt nån gång.

Gott nytt år!

2012-01-01T10:55:00.000+01:00

Det gamla året firades ut och det nya året firades in hos nya, men goda, vänner i Malmö. Menyn bör läsas noggrannt - för vad sägs om No más 2011 till fördrink, Taco - för det här året - buffé till varmrätt och Hallå'n 2012 till dessert. Det var nästan så att man kunde tro att man var i Göteborg för ett ögonblick. ;)

Väldigt trevligt och väldigt gott. Vi åt och drack gott och spelade lite spel - och kvällen gick så himla snabbt så plötsligt närmade sig tolvslaget med stormsteg och vi hann inte bort till Operan där stans stora fyrverkeri skulle äga rum. Istället gick vi in mot Gustav, och för en lantis som mig så var det ganska överväldigande med allt raketskjutande överallt. Det dånade och ekade mellan husen, raketer gick snett och lågt och billarm sattes igång - då drog vi oss lite längre bort där vi hittade en något lugnare plats där vi ändå hade utsikt över fyrverkerier på alla håll och kanter. Bubblet korkades upp och vi skålade i plastkaffemuggar och tände tomtebloss!

Gott nytt 2012!

Julafton

2011-12-31T14:33:00.000+01:00

Den här julaftonen var det ingen risk för insnöning. Förra året kunde ju varkens mamma och sambo eller syster ta sig loss för att komma till stugan och fira jul. Men i år klädde jag mig i gummistövlar och regnjacka när jag gick och hämtade tidningen på julaftonsmorgon. Och dagen innan hade lillkusinen gått och hämtat tidningen i bara shorts och t-shirt, fast det kanske säger mer om honom än om vädret i och för sig... ;)

Hursomhelst. Denna julafton dök mamma med sambo och min syster upp i stugan strax efter lunchtid och då vankades det "sillalunch". Sill, lax, ål, syltor och korvar, dvs det kalla från julbordet. Själv höll jag mig till "det fiskiga" (då jag inte äter varken sylta eller korv) och det smakade toppen!

Vi var färdigätna lagom till Kalle Anka, då vi bänkade oss i soffan med lite glögg och "julakagor". När Kalle var slut åkte mamma hem om för att ta in hästarna och vi andra såg den tecknade Robin Hood som jag hade införskaffat (efter att vi när vi var i stugan för några veckor sen för att julpynta såg Kevin Costner-Robin Hood och konstaterade att vi nog aldrig hade sett den tecknade Robin Hood, mer än det som visas på julafton).

Vid sextiden knackade det på altandörren och vi fick besök av två tomtar. Eller en tomte och en "lillen" som tomten kallade sin medhjälpare. Tomten delade ut en massa paket, och lillen hängde mest i baren. Det verkade som att vi alla hade varit snälla i år, för vi fick en himla massa paket. Jag hade varit så snäll så jag fick bland annat en vattenkokare, två Höganäs temuggar, en stor Marimekkoliknande glasskål, en prenumeration på en fototidning, Absolut överens-spelet, brödrost, Johan Glans-dvd, UV-filter till ett av mina kameraobjektiv och lite annat smått och gott. Tack tomten!

Vi hade precis hunnit börja öppna julklapparna när vi fick ta en paus kl 18.45 för att se upplösningen av julkalendern, och sen fortsatte vi papperssprättandet ett bra tag då vi gick laget runt och öppnade en julklapp i taget. När pappret var bortstädat var det dags för mat igen, denna gången "det varma", dvs julskinka (som visserligen är kall), köttbullar, prinskorvar, brunkål och revben mm. Smakade smaskens även denna gången.

Sen fortsatte julfirandet hela kvällen lång, med lite film, och lite risgrynsgröt och så fick vi en uppvisning av lillkusinen som spelade julsånger på sin synt och vi andra försökte köra så gott vi kunde. Vad är det man brukar säga - hellre än bra?! ;)

Julmyset fortsatte i stugan till Annandagen då kusinfamiljen åkte tillbaka till Malmö, och då jag åkte till pappa för att fortsätta julfirandet. Och tänk, snipp snapp snut så är julen redan slut. Nästa år måste jag som sagt börja tidigare.

Lillejulafton

2011-12-31T13:57:00.001+01:00

Lillejulafton. Är det bara vi här nere i södern som kallar dan före dopparedan för det?

Då hade jag och storkusinen i alla fall bestämt att vi skulle göra "Ernst julscones" till frukost. Man skulle kunna tro att det är mer än jag som gillar Ernst i det här sällskapet, men så är inte fallet. Säger de. Ändå går de loss på både Ernst-apelsiner, Ernst-sill, Ernst-scones - och dessutom kryddade morbrors fru frukostteet med kardemumma. Precis som Ernst gjorde, fast med kaffet. Jag är inte helt säker på att jag tror på dem när de säger att de inte gillar honom... ;)

Sen blev det lite pepparkaksbak (mest för doftens skull), Rudolfar, tillverkning av de traditionsenliga marsipanbröden som var något av morfars specialitet (och som egentligen består av mandelmassa; en med nougatfyllning och en med frukt- & bärfyllning och sen doppas de i choklad - det är egentligen den med nougat som alla vill ha, den andra äts mest "för syns skull" men det hör liksom ändå till) och så påbörjade vi vårt Harry Potter-maraton. Inte mindre än fyra filmer hann vi se under julhelgen, den femte hade kusinerna inte hittat men som tur är går den på tv ikväll så då ska jag passa på att spela in den, och resterande tre filmer har jag fått låna så att jag kan slutföra maratonet vid tillfälle.

På kvällen bjöds vi på morbrors löjligt goda revben till middag, precis som sig bör på lillejulafton. Sen blev det uppesittarkväll med Bingolotto (tyvärr helt utan vinster) och precis innan det var dags att gå och lägga sig blev skinkan klar så vi kunde provsmaka den också. Mums!

Update: Lillejulafton från Wikipedia
Lilla julafton, även lillejul och lillejulafton, från början en skånsk tradition som avser ett slags julfirande på en dag som ligger dagen före den egentliga julen. Termen är känd första gången från 1775 i Skåne i Sverige. Den dag som oftas benämns lilla julafton är dagen före julafton men på många platser avses istället kyndelsmässodagen. Ovanligare men förekommande är Mårtensgås, Lucia, Tomas, Knut eller trettondagsafton. Firandet är också vanligt bland finlandssvenskar och på Åland, då är det sedan början av 1900-talet är tradition att fira kvällen före första advent. Ibland firas lilla julafton den 6 december, på Sankt Nikolaus-dagen.
Firandet av lillejul i hemmen kan ske mer bokstavligt med en minigran, lite julmat, små julklappar och sällskapsspel.

I pusselfamiljernas tid har lilla julafton antagligen fått en ny funktion och viktighet, då många är lediga på julafton och därför kan använda även kvällen den 23 till en av alla de instanser som ska avverkas under juldagarna.

Rudolf med röda mulen-pepparkakor

2011-12-31T13:43:00.000+01:00

Jag kunde inte låta bli att göra de söta Rudolf-kakorna, trots att jag egentligen redan gjort julgodis och -kakor så det både räckte och blev över. Och eftersom jag dessutom hade en burk med runda pepparkakor hemma, så var det ju liksom meningen. Så de fick åka med till stugan, och jag och lillkusinen tillverkade finfina Rudolfar. Runda pepparkakor, röda nonstop, lite smält choklad, ev kristyr att fästa mulen med (men det funkar annars att använda chokladen till detta också) och tex en tandpetare att måla med är allt som behövs.

Voila!

Dan före dan före dopparedan

2011-12-31T13:38:00.000+01:00

Dan före dan före dopparedagen vaknade jag alltså upp hos pappa, efter att dagen innan ha dragit österut och först ätit middag hemma hos mamma och sen åkt vidare till pappa där jag skulle lämna av Franzon. På morgonkvisten låg det lite lite snö på marken, och det är faktiskt den största snömängd jag har sett än så länge den här vintern. Så man får ju vara glad för det lilla!

Efter att ha ätit frukost och vinkat av Franzon drog jag vidare till stugan, där jag satte på vattnet och värmen och försökte göra det lite välkomnande för mormor och kusinfamiljen som var på väg. När de dök upp införskaffades det en gran som jag och storkusinen klädde, lillkusinen (som visserligen är längre än oss allihopa, men han är fortfarande yngst) gick loss med ciceleringsjärnet (som jag letat fram, inspirerad av Ernst förstås) och kryddnejlikor på apelsinerna, mormor och morbrors fru gjorde en massa sillar (bla Ernst glöggsill) och morbror var ute och satte upp de sista ljusslingorna. Julförberedelser i alla skrymslen och vrår med andra ord.

Årets konstigaste julklapp

2011-12-29T13:52:00.000+01:00

Lucka 24 - Mina julaftnar

2011-12-29T09:00:00.002+01:00

Jag gillar ju som bekant julen. Och har alltid gjort. När jag var liten firade vi alltid jul två gånger på julafton, och fick besök av tomten två gånger. Först var vi hos farmor och farfar på lunch och eftermiddagen fram till och med Kalle Anka, tillsammans med pappas brors familj och min kusin på den sidan. Min två år äldre kusin var nog min idol under många år och det var inte helt ovanligt att jag önskade mig samma saker i julklapp som hon gjorde, och helst ville ha samma kläder och frisyr som hon också. Jag hade ju inga storasyskon att se upp till, så hon fick vara stand in. Tomten kom alltid och delade ut paket till oss, och det tog många år innan jag och min kusin (och syster, när hon dök upp fem år efter mig) kunde lista ut vem det var. Han kom ju alltid oanmäld, utan att någon försvann iväg för att köpa tidningen. Jag minns att jag någon gång såg tomtens käpp och kappa i gömmorna hos farmor och farfar, och blev lite konfunderad.

Efter Kalle Anka åkte vi hem (vilket bara var några hundra meter bort) då mamma skulle mjölka korna, och mamma och pappa försvann ut för att fixa med djuren. Jag (och så småningom min syster) såg väl på tv eller nåt. Ett par timmar senare var vi redo för julfirande nummer två och åkte ner till stugan till mormor, morfar och morbror (och så småningom också hans familj och de två 14 och 16 år yngre kusinerna som tillkom på den sidan). Även där kom tomten förstås (och ibland hade han misstänkt bra koll på vad vi hade fått för paket av tomten tidigare på dagen) och julaftonen avslutades alltid med gottebord på morfars julpimpade hyvelbänk.

Såhär tror jag att vi höll på tills farmor blev dålig och inte längre kunde vara värdinna för julafton. Kan det ha varit runt femton år sen? Då flyttades lunch-/eftermiddagsjulaftonen hem till oss istället, med farfar, farmor (som vi hämtade hem från ålderdomshemmet) och pappas bror med familj. Efter Kalle Anka försvann mamma och pappa ut i stallet och de andra gästerna åkte vidare, och jag och min syster såg på Kan du vissla Johanna och knäckte nötter medan vi väntade på julafton nr 2. På kvällskvisten när korna var färdigmjölkade fortsatte vi till stugan, precis som tidigare.

Efter att farmor och farfar gick bort för tio år sen fortsatte vi med lunch/-eftermiddagsjulaftonen tillsammans med pappas bror med familj ett par år, tills kusinen fick barn och de började fira på eget håll. Och i och med detta kan man väl säga att min regelbundna kontakt med kusinen upphörde. Eftersom jag dessutom vid detta laget bodde i Norrland så var julen en av de få gånger på året vi träffades.

Jag har minnesluckor på ett par år och minns inte riktigt om vi jularna efter detta tillbringade även dagen/eftermiddagen i stugan eller om vi var hemma och inte åkte dit förrän på kvällen. Nånstans här i krokarna skilde mina föräldrar sig, och när jag blev tvungen att välja på mamma eller pappa att utgå ifrån på julafton så valde jag - stugan. Kanske inte helt neutral mark, men dock där jag själv verkligen ville vara. Med mormor och morfar och kusinfamiljen och massa mys och pyssel. Där har jag utgått ifrån de senaste 5-6 åren, och det känns helt rätt. Mamma och syster ansluter under julaftonen, och tomten kommer som vanligt. Jag har firat alla mina 30 jular i stugan och tänker fortsätta med det så länge möjligheten finns. Pappa får förstås också sin juldos av mig, men inte på julafton. Julafton är nämligen vigd till stugan, och det hoppas och tror jag att han har förståelse för.

För det där med stress, det gör jag inte. Inte på julafton.

Lucka 23 - Ett ögonblick

2011-12-28T22:20:00.000+01:00

Dan före dan före dopparedan. När jag efter att ha sovit över hos pappa åkte därifrån på morgonen för att bege mig till stugan för att fira jul, och lämnade kvar Franzon hos pappa där han skulle vara över julen.

Jag har ju tidigare saknat den connection som jag hade med Fritz, då jag inte känt samma med Franzon. Men det känns faktiskt som att vi börjar connecta mer och mer. Och kan man annat än att vilja äta upp denna sötnosen som kikade på mig genom fönstret när jag lämnade? (Och kanske gav ett liiiitet sting av dåligt samvete, "Mamma, lämna mig inte"...)

Pussgurka!

Nå, vad tyckte ni?

2011-12-28T21:20:00.000+01:00

Nå, vad tyckte ni? Om Foppisen? För ni har väl sett dokumentären? Om inte - gör det nu!

Förutom de nyinspelade intervjuerna inför det här programmet hade jag nog visserligen sett alla mål, passningar, intervjuer och reportage med honom flera gånger genom åren. Jag har ju mitt eget lilla Foppa-arkiv, framför allt från hans första säsonger i NHL. Till och med katten hade jag sett kom jag på, fast det hade jag glömt. Och kanske var det ingen slump att min katt som hette just Foppa såg ut just som Foppas lilla katt.

Det är lite svårt att föreställa sig hur stor han faktiskt har varit. Det gör mig glad att han fortfarande verkar ha båda fötterna på jorden, och dessutom fortfarande anser sig själv vara blyg, trots alla stora framträdanden han har gjort genom åren och den enorma uppmärksamhet som han har fått lära sig att leva med. Och det är rätt häftigt att se bilderna från 2003 då tre spelare från hela NHL är nominerade till Hart Trophy, dvs priset som säsongens mest värdefulla spelare - och två av dem är från lilla Övik och Modo. Dessutom två killar av samma årgång som har spelat tillsammans sen tv-pucken. Det är stort!

Jag är stolt över att vara ett Foppafan. Tack för allt, för alla oförglömliga hockeyminnen, för alla upplevelser - och inte minst för alla människor jag aldrig träffat om det inte vore för dig! Nostalgisk som jag blev var jag tvungen att leta upp mina ord och känslor från dagen då han slutade, på riktigt, för sista gången. Kungen.

#21 Peter Forsberg

2011-12-26T10:00:00.003+01:00

Ingen har väl missat att det är dags för Foppa ikväll. Men här kommer ändå en påminnelse:

Ikväll är det obligatorisk tv-tittning. SVT1 kl 20.00 dokumentären om världens bästa Peter Forsberg. Don't miss!

Julen är kommen hopp fa-ra-la-la

2011-12-24T08:55:00.000+01:00

Slutet på adventskalendern och lite annat julfix kommer. Men just nu är jag fullt upptagen med att mysa, fixa och bara vara i stugan, så det får bli på andra sidan Kalle Anka och tomtandet. Hoppas ni får en riktigt skön jul, med många klappar och god mat. Ta hand om varandra!

God jul!

Den här bloggposten innehåller nötkräm

2011-12-23T10:35:00.000+01:00

Här sitter jag och skriver värsta önskelistan på totalt onödiga prylar som jag mycket väl har råd med att köpa själv egentligen. Det finns säkert nån som tycker att jag borde få lite dåligt samvete för det, och när jag lastar på min tallrik från julbordet för andra gången kanske jag istället borde "tänka på barnen i Afrika". Fast vad hjälper det dem om jag tänker på dem? Inte så mycket. Men om jag kanske gör en liten handling av min tanke, då kan ganska lite hjälpa ganska mycket. Och om vi hjälps åt allihopa kanske vi faktiskt kan göra skillnad.

* * *

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Om du också vill göra en god gärning eller bara stilla ditt dåliga julsamvete (anledningen till att du kommer till skott att faktiskt bidra spelar ju ingen roll) kan du via Unicefs gåvoshop också ge bort nötkräm, eller vätskeersättning, skrivböcker och pennor till exempel. Om du hellre vill ge bort en get, en åsna eller kycklingar kan du göra detta via Actionaid, och det finns säkert massor av andra bra saker du också kan göra. Men detta är en start. God jul!

Foto: Unicef.

Lucka 22 - Min önskelista

2011-12-22T23:50:00.001+01:00

Ja, som bekant så är vi ju inte en såndär familj som så modernt har slutat att ge varandra julklappar - tvärtom. Tomten kommer till oss fortfarande, trots att den yngsta i sällskapet har passerat 14 med råge (i ärlighetens namn så är det nog något av barnen på 50+ som fortfarande tror mest på tomten). Det måste vara för att vi i alla år har gjort vårt bästa för att hjälpa honom på traven, och för att vi tror stenhårt på honom förstås. Förra året var han så snäll så att han besökte oss två gånger till och med, förutom på julafton som sig bör så kom han även på juldagen då de som var insnöade på julafton äntligen hade kommit loss. I år tror jag att han får ta cykeln istället för släden...

Såhär dan före dan kanske det är lite väl sent påtänkt att skicka önskelistan till tomten. Men jag tror nog att jag har hintat lite till honom tidigare under året. Vi får väl helt enkelt se hur snäll jag har varit!

Lucka 21 - När jag var liten

2011-12-21T23:50:00.000+01:00

När jag var liten var jag en knubbis, precis som jag är nu. Jag bodde med mina föräldrar på en gård utanför Kivik på Österlen, längs en grusväg med 5 km till närmsta by med en liten affär. Mamma jobbade som avbytare och senare skaffade hon egna kor och blev mjölkbonde. Pappa hade ett "riktigt jobb" på dagtid och var hobbybonde på kvällstid och helger. Jag har aldrig gått på dagis utan var hemma eller blev passad av farmor som bodde ett par hundra meter bort längs grusvägen. När jag var 3 år brann vårt hus ner till grunden och vi bodde hos farmor och farfar ett tag innan vi flyttade in i en charmig byggbarack på gården där ett nytt hus höll på att byggas upp. Ett par år senare kom min syster, och henne brukade jag placera framför en videofilm på morgonen innan jag åkte till skolan, så inte heller hon behövde något dagis.

Jag tyckte inte det var speciellt roligt när mina kompisar ville "leka bondgård". Jag ville antagligen hellre "leka by" eller "leka stad", gräset är ju som bekant grönare på andra sidan. Jag är uppvuxen med kor, hästar, ett par grisar, massa höns, några gäss, hundar och en hel drös katter. Hästarna försökte jag skaffa mig ett intresse för eftersom min mamma och syster hade detta, och även om jag hade egen häst ett tag så var det nog mer någon annans intresse än mitt eget. Jag vill dock minnas att jag hjälpte till en del med hästarna (även om jag alltid har fått höra att jag inte hjälpte till) och matade hönsen och plockade ägg. Grisarna brukade märkligt nog försvinna lagom till jul, och gässen har jag alltid varit rädd för. Hundarna och katterna var mer my cup of tea. Även om vår senaste hund var mer aggressiv än alla andra djuren tillsammans och trodde att han var ett stort farligt lejon, fast att han i verkligheten bara var en liten ilsken terrier.

Både farfar och pappa höll på med skytte och jakt, så vapen har jag alltid varit omringad av. Ja, alltså inte omringad som i att någon står runt mig med en massa gevär pekade mot mig, men ni fattar. Innan jag fick följa med till skjutbanan och skjuta på riktigt så gjorde farfar en träbössa till mig som jag låg på gården och "sköt" mot riktiga tavlor som han tagit hem från skjutbanan. Jag träffade antagligen alltid mitt i prick och slängde tomhylsor omkring mig för den rätta effekten. Jag har fått berättat för mig att när jag fick reda på att någon dött (farfars far?) så undrade jag vem som skjutit honom. Som sagt, uppvuxen bland bössorna. (Det var alltså ingen som skjutit honom.) När jag blev lite äldre fick jag följa med till skjutbanan och skjuta "på riktigt", och det höll jag på med i ganska många år. Och var ganska duktig, om jag får säga det själv. En och annan liten prispokal och medalj har jag samlat ihop.

Ja, i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg speciellt mycket av det här och vet inte om det stämmer överens med verkligheten. Men det här är i alla fall de minnesbilder som finns i mitt huvud, om de är självupplevda, berättade eller påhittade tills jag tror att det är sant - det vet jag inte. Men det är säkert nån som protesterar i så fall.

Änglar av betong

2011-12-21T12:23:00.000+01:00

Jag tror visst att jag har glömt att visa mina fina betongänglar som jag köpte på julmarknaden i Ovesholm, den där helgen i oktober när solen sken och folk tyckte man var knäpp i huvudet som redan började gå på julmarknad. Men se, det var den bästa julmarknaden jag varit på i år - och som sagt har vi (eller okej; jag...) kommit överens om att det är bra att börja tidigt.

Visst är de fina, min lilla betongängelfamilj?

Hyacinter i vas

2011-12-21T10:05:00.000+01:00

Hyacinter hör julen till, och jag gillar dem lite extra när de står i vas istället för i kruka. Förra julen upplevde jag det dock något svårt att hitta hyacintvaser i affärerna, men under året har jag däremot fyndat en hel massa hyacintvaser på loppis för bara några tior. I år hade jag inte tänkt ha några julblommor eftersom de egentligen är giftiga för katter, och min katt dessutom är en liten galen sak som gärna vill vara överallt och ingenstans. Men det fick bli tre st hyacinter till slut ändå. I vas förstås.

Nästa jul hoppas jag på en lugnare katt och ännu fler hyacinter. Jag har ju ett gäng vaser till som bara står och väntar på att få komma fram.

Ta bort jorden och skölj försiktigt rötterna under rinnande vatten. Häll sen vatten i vasen så att rötterna täcks, men löken ska inte vara i vatten.

Lucka 20 - Årets bästa köp

2011-12-20T19:48:00.000+01:00

Eller kanske snarare sommarens bästa köp. Fast det är ju ingen jätteinvestering vi pratar om. Men något jag likväl funderat på ett tag men inte kommit till skott med.

I början på sommaren köpte jag 3 meter röd/vit-rutig metervara på IKEA och sydde till min egen picknickfilt. Trots att vädret i somras egentligen inte var speciellt picknickvänligt, så hann den göra en hel del nytta redan första sommaren. Den har varit med på picknick i Bulltoftaparken, i Pildammsparken på Sommarscen-evenemang, på en väldigt kall och blåsig strand utanför Kivik, på roadtrip genom landet, på en något varmare strand i Frösakull, vid slussen i Sjötorp, på Turak-reunion i Övik, nationaldagspicknick i Övik och en massa annat trevligt. En bra investering helt enkelt, även om det inte var någon dyr investering.

Och ja, jag gillar att picknicka.

Saffransskorpor med pistagenötter

2011-12-20T13:45:00.000+01:00

För en dryg månad sen hade jag aldrig gjort saffransskorpor, men nu har jag provat inte mindre än tre olika varianter. Det första receptet är nog fortfarande det godaste, men jag har fortfarande problem med att jag får dem smuliga och att de går sönder när jag skär upp dem. Nu senast provade jag Leilas recept på saffransskorpor med pistagenötter och apelsin, det som hon gjorde på första avsnittet av Leilas söta jul - och det receptet alla (verkar det som) har provat sen dess.

Ingredienser

100 g smör

1 g saffran (2 kuvert)

2 st ägg
2 st apelsiner, rivet skal
5 dl vetemjöl
1.5 dl strösocker
1.5 tsk bakpulver
2 dl skalad pistagemandel

Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Smält smöret tillsammans med saffran, häll över i en bunke och rör ner äggen.
3. Tvätta apelsinerna mycket noga, riv det yttersta av skalet och blanda det med äggen.
4. Blanda de torra ingredienserna med hela pistagemandlar och vänd ner det i bunken.
5. Forma degen till tre längder och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper.
6. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 20 minuter.
7. Ta ut längderna och sänk temperaturen till 125 grader.
8. Skär dem i 1 cm tjocka skivor och lägg tillbaka på plåten.
9. Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 15 minuter.

Glöggmuggarna från Höganäs

2011-12-20T10:32:00.000+01:00

Jag kunde inte riktigt hålla mig tills tomten kommer utan var tvungen att införskaffa två av dessa skönheter från Höganäs själv (men tomten, om du läser detta så önskar jag mig gärna fortfarande fler!). Visst är de fina?

Och så snodde jag med mig ett tips hem från Cervera, de sålde nämligen en Eva Solo-karaff med röd "dräkt" som glöggkanna - och då kom jag på att jag ju hade en röd dräkt till min där hemma i skåpet. Tack pappa för att du inte uppskattade din Eva Solo-julklapp från jobbet för några år sen - det gjorde däremot jag. :)

Och brickan kommer från Lagerhaus, när vi nu ändå håller på och produktplacerar.

Mera ätbart julpyssel

2011-12-19T21:05:00.000+01:00

Om jag hade haft lite mer tid eller om december varit lite längre eller om vi som sagt hade haft två decembrar, då hade jag gjort dessa underbara pepparkaksgranar och Rudolf med röda mulen-kakor som jag har sett hos It's a house. Eller varför inte prova de här saffransrenarna?

Visst är de underbart söta, var och en på sitt sätt? Åh, jag vill!

Jul med Ernst

2011-12-19T17:00:00.005+01:00

Ikväll är det äntligen dags för Jul med Ernst!

Klockan 20 på TV4 (avsnitt 1 ikväll och avsnitt 2 på onsdag; min Ernst-älskande morbror kommer bli jätteglad när jag ockuperar tvn på onsdag kväll i stugan). Jag ska på kalas ikväll så jag kommer nog inte sitta bänkad, men det finns ju TV4Play har jag hört. ;)

I köket jular Ernst till det tillsammans med ett par långbenta tomtar och favoritjulgodisboken av Johanna Westman.

Lucka 19 - Mitt favoritplagg

2011-12-19T10:40:00.000+01:00

Mitt favoritplagg är min prickiga klänning. Jag köpte den på Indiska för flera år sen och den blev snabbt en favorit. Den är kortärmad och knälång och funkar därmed utmärkt på sommaren bara som den är, och på vintern är den jätteskön till tjocka strumpbyxor och lång kofta. Den är så mjuk och skön så jag skulle kunna ha den på mig varje dag dygnet runt, typ. Den funkar både som vardagsklänning och som gåbortsklänning, och den har varit med på både begravning, julafton och nyårsfirande. Ja, den funkar säkert som nattlinne också.

Men det här var kanske lite dumt. För om det är någon som inte redan har noterat att jag har den på mig lite väl ofta, så finns ju risken att ni kommer börja göra det nu. Typiskt, jag som ju helst av allt vill ha den på mig varje dag.

Mera glöggmys

2011-12-18T22:05:00.000+01:00

Ikväll har jag haft några kompisar hemma på glöggmys. Det var sista glögg/julmyset hemma hos mig innan resten av julfirandet äger rum i stugan, så nu har jag packat ihop resterna av julgodiset (den största delen av allt julgodis är dock kvar hos mormor och åker förstås med till stugan) och lite av kakorna i en burk att ta med på jobbet imorgon. Nu är det deras tur att bli lite sockerchockade och själv kan jag behöva en välbehövlig sockerpaus fram till jul. Eller ja, just det ja, jag ska ju på kalas imorgon kväll...

Att döma av min "glögghylla" skulle man kunna tro att jag är ett stort glöggfan. Det är inte riktigt hela sanningen. Men att jag är ett julfan vet ni ju (och glögg hör liksom julen till), och dessutom är jag ett snyggaförpackningarfan. Och jag gillar verkligen Blossas glöggflaskor. Men jag är lite ledsen för att det inte verkar finnas småflaskor efter 08... (?).

Lucka 18 - Det här ser jag på tv

2011-12-18T15:57:00.000+01:00

Jag ser ganska mycket på tv. Men oftast "multitaskar" jag och gör en massa andra saker samtidigt, så ofta vet jag inte vad jag egentligen har sett. Men tv:n är nästan alltid på när jag är hemma. Lite som sällskap, något som rör sig och låter. Typ.

Jag följer inga serier, och har nästan aldrig gjort. Ser nästan bara på svenska program typ Bygglov, Arga snickaren, Lyxfällan, Äntligen hemma, Leila bakar, Sommar/Jul med Ernst, Så mycket bättre, Fyra stjärnors middag osv. Det är mycket inredning/fix och "hemma hos" där man får lära känna människorna bättre, nu när jag tänker efter.

Och så gillar jag att se på film. Jag är en typisk "se film på tv"-tjej. Jag går inte speciellt ofta på bio, jag hyr film max ett par gånger om året och jag har aldrig laddat ner en film. Jag kan sällan diskutera film med någon "filmintresserad" eftersom jag inte kan något om skådespelare och knappt kommer ihåg vilka filmer jag har sett och än mindre vad de handlar om. Men ändå tycker jag väldigt mycket om att se på film. Så jag brukar se och spela in lite filmer som går på tv helt enkelt. Även här är det mycket svenskt när jag tänker efter, jag tillhör den där skaran som gillar Beck, Wallander, Huss och allt vad de heter. Antagligen inga kvalitetsfilmer, men så länge de roar mig så är jag nöjd. Eller fyller en funktion. Funktionen att jag får ligga i soffan ett par timmar och koppla av.

Lucka 17 - Det här får mig att gråta

2011-12-18T15:42:00.000+01:00

Jag gråter lite titt som tätt. Beroende på vad jag är i för "mood" så snyftar jag ganska ofta till filmer, både om de är sorgliga och lyckliga, till galor eller liknande på tv där någon gjort något fint eller om en människa blir rörd, till imponerande idrottsprestationer, till nationalsången och nästan alltid till tillbakablickar.

Dessutom snyftar jag ju för mig själv också. När jag tänker på morfar eller Fritzen, eller när jag bara mår allmänt dåligt. När jag funderar på meningen med livet och inte hittar något bra svar. När jag känner mig besviken eller orättvist behandlad. Och när jag kämpar för att vara "alla till lags" tills all min ork är slut, men jag ändå inte räcker till.

Vörtbröd och snöfall

2011-12-18T11:50:00.001+01:00

Fjärde advent. Idag blev det nybakt vörtbröd till frukost. Och lagom till frukosten noterade jag att regnet övergick till snöfall för ett ögonblick. Säkert hela 3-4 minuter snöade det, innan det övergick till regn igen. Men jag hann se det. Och därmed har jag åtminstone sett en snöflinga innan jul. Annars befarade jag att detta skulle bli första julen på minst 10 år då jag inte ens sett en snöflinga före jul... De senaste två åren har vi ju haft ovanligt mycket snö här nere, och de åtta åren innan dess bodde jag ju i Norrland och hade därmed åtminstone sett snö innan jag kom ner till en grön jul i södern. Man får vara glad för det lilla.

Vörtbrödet förresten, det görs så här enkelt:

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda 2 dl grovt rågmjöl, 1 dl rågkross, 4 dl vetemjöl, 4 msk vörtmix, 1 dl russin, 0,5 dl linfrön, 2 tsk bikarbonat och 1 tsk salt i en bunke. Rör ner 2,5 dl julmust, 2 dl filmjölk och 0,5 dl mörk sirap. Klicka ner den lösa smeten i en smord avlång bakform (ca 1,5 liter). Grädda i nedre delen av ungen ca 1 timme. Stjälp upp och låt svalna under bakduk.

Snö!

Lucka 16 - Favoritplats i hemmet

2011-12-17T19:46:00.000+01:00

Min favoritplats i hemmet är nog soffhörnet. Eller ja, det är ingen hörnsoffa, men det blir ändå som ett litet "hörn" vid divanen, som däremot är i hörnet av rummet. Jag relaxar som bäst där i hörnet på soffan, i vågrätt läge med benen uppslängda i soffan. Där låg jag mycket under tiden jag var hemma sjukskriven - och fortfarande är det dit jag förflyttar mig om jag har svårt att sova. Jag känner mig trygg här i soffan, och självklart är det också här jag ligger när jag kollar på tv.

Eftersom det är "favorithörnet" så är det också ganska nedsuttet (inte särskilt nöjd med soffans kvalitet, däremot är den skön) och gör sig inte speciellt spännande på bild. Därför får detta inlägg illlustreras av Franzons nya favoritplats istället. Han har i princip aldrig legat där i fåtöljen innan, trots att fårskinnet borde falla honom i smaken (?) - men sen jag bytte till julkudden så har han börjat gilla stolen och ligger där titt som tätt. Han kanske också är en liten jultok?

Lucka 15 - I min väska

2011-12-17T18:16:00.000+01:00

Och så var det det där med luckorna. Jag ligger visst lite efter. Men här kommer i alla fall lucka 15, bättre sent än aldrig...

Innehållet i min väska ser ut väldigt likt ut det för ett år sen. Själva väskan har dock bytts ut. Jag fick till slut pensionera min gamla trotjänare, och hade en annan emellan men den var lite för liten. När jag var i Stockholm i början på november fyndade jag denna Björn Borg-väska på rea. Bra storlek, bra med olika fack och lång axelrem. Den får förhoppningsvis hänga med ett tag framöver.

Innehållet består bland annat av en necessär med nödvändigheter såsom läppbalsam, nässpray, huvudvärkstabletter, halstabletter osv - ett litet survivalkit helt enkelt som alltid finns med. Mössa, handskar, passertkort till jobbet, plånbok, extra liten börs för alla miljoner kort, kalender (japp jag kör fortfarande oldschool papperskalender - denna är dessutom fylld med diverse papper som jag behöver ha nära till hands, just nu svämmar den med andra ord över av önskelistor), nagelfil, pappersnäsdukar, hårsnoddar, hårspänne, busskort, penna, usb-minne... Ja, allt möjligt man helt enkelt inte kan vara utan. ;)

Kryddiga skurna pepparkakor

2011-12-17T17:04:00.000+01:00

Okej, en liten dos sockerchock till. Pepparkaksdegen som jag gjorde häromveckan är nu utbakad till ljuvligt doftande och smakande skurna pepparkakor. Kanske hade de till och med varit ännu godare om man hade kommit ihåg att ha i kryddnejlikan... ;)

Ingredienser

200 g smör

2,5 dl socker

1,5 dl ljus sirap
Skal av två rivna citroner
2 msk kanel
1 msk mald kryddnejlika
1 msk mald ingefära
1 tsk pomeransskal (malda)
1 msk kardemumma
7,5 dl vetemjöl
1 msk bikarbonat
Cirka 1 dl skalade/skållade mandlar

Gör så här
Smält smör i en kastrull tillsammans med sirap och socker. Ta av från värmen så det svalnar lite. Häll ner alla kryddor (glöm inte några!). Blanda mjöl och bikarbonat, rör ner i smeten. Rör ner mandeln (hacka den först om du vill). Forma degen till korvar/rullar, slå in i gladpack och ställ in i kylen om du ska göra dem närmsta veckan, annars frysen. Ta fram när det är dags att baka och skär upp i tunna skivor. Grädda på bakplåtspapper i 200 grader i ca 7 minuter.

Julstress?

2011-12-17T13:08:00.000+01:00

En vecka kvar till julafton. En vecka. Någon som känner stressen?

Jag gör. Fast inte för att jag har en massa "måsten" utan för att jag har en massa "vill". Jag vill ju hinna köpa ännu flera julklappar (och att hitta de där riktigt braiga julklapparna kan ta lite tid och kräva lite förarbete), jag vill hinna slå in klapparna ännu finare, jag vill hinna baka mera, jag vill hinna pynta mer, pyssla mera, prova nya saker, bjuda (ännu fler) på glöggmys, äta julbord, gå på julmarknad, åka till Tivoli i Köpenhamn, gå på stan och strosa, fika med vänner för att önska dem god jul, se på Julkalendern, se alla "juliga" program på tv, play:a gamla juliga program för att få ännu mer inspiration, lyssna på julmusik, tända ljus...

...och framför allt vill jag hinna njuta mera. Bara vara. Mysa. Lyssna på julmusik. Låtsas att det snöar ute.

Ja, jösses vad det är mycket man vill hinna med i december. December är alldeles för kort. Själv hade jag gärna börjat jula i mitten på oktober, men "folk" tycker att man är så konstig då. Men egentligen, vem bryr sig om vad "folk" tycker? Om jag börjar i oktober och är färdigjulad i början på december och sen bara kan njuta hela långa julmånaden - då kanske "folk" till och med skulle bli lite avundsjuka på mig?

Så här gör vi. Nästa år kör vi två decembrar. November är ju en ganska onödig månad ändå, mest grå och trist, i väntan på december liksom. Så november får helt enkelt utgå och vi kör dubbla decembrar. Jag skiver en påminnelse i min kalender i slutet av oktober 2012, att det är fritt fram att börja jula. För snart är det december.

Åhh, nästa år ska jag njuta ännu mera.

Peter Forsberg

2011-12-17T12:23:00.000+01:00

Hjälp, man blir ju alldeles sockerchockad bara av att titta in här. Tror vi måste balansera upp det här med lite Foppis. Det har väl inte undgått någon (som äger en tv, och tittar på den någon gång då och då...) att han kampanjar för att få NHL att flytta matchtiden på några matcher så att de passar oss här i Europa tidigare. Jag är inte speciellt intresserad av NHL så jag bryr mig inte så mycket om det, men tycker det är lite roligt att han bjuder på sig själv. I ärlighetens namn ser man ju mycket mer av honom nu än när han faktiskt spelade (eller ja, var skadad). Plötsligt är han överallt.

Och på Annandag jul kl 20.00 vill jag att ni bänkar er. Då kommer SVT att bjuda på en dokumentär om världens bästa #21.

Så länge får ni hålla till godo med "the full story" om Foppas USA-resa. Okej, jag fattar att det inte är någon mer än jag (och kanske de närmsta sörjande som känner sig tvingade att hålla sig uppdaterade om allt mitt Foppa-dravel) som orkar titta på en 11 min lång reklamfilm. Men jag tänker göra det i alla fall. En gång till. Heja Foppa!

Någon håller ögonen på mig

2011-12-16T22:32:00.000+01:00

Häromdagen satte jag belysning på mina Kakaoögon. Och ikväll när jag låg i soffan insåg jag att det är någon som stirrar på mig genom fönstret...

Varför heter det tryffel?

2011-12-16T20:00:00.004+01:00

Så, varför heter det tryffel då?

Ja, nu är jag ju inte någon expert på området. Men enligt Wikipedia och en del andra googlingar så är det såhär:

Chokladtryffel är en ofta mäktig konfekttyp gjord på mjuk chokladmassa (så kallad ganache) bestående av choklad, grädde, smör, socker eller honung och någon smaksättare, till exempel likör. Massan kan användas som fyllning i praliner, rullas till bollar som pudras med kakao eller doppas i smält choklad. Namnet härrör sig till bollarnas form, som påminner om tryffelsvampen.

Namnet tryffel kommer alltså helt enkelt av att "tryffelbollarna" i formen påminner om tryffelsvamparna. Det är med andra ord meningen att de ska vara lite ojämna i kanterna - nu känns det genast bättre!

Det här var som sagt "dagens fikabordsfråga" häromveckan på jobbat. Ingen av oss visste svaret. Nån av er som visste detta tidigare? Eller ens hade funderat på det? Inte jag...

Trillingnöt

2011-12-16T14:00:00.002+01:00

Trillingnöten brukar försvinna snabbt i Aladdinasken hos oss, och jag måste ha trott att det här var mycket svårare att göra än vad det var - annars förstår jag inte varför jag inte gjort det för länge sen?! Det känns som att det här kommer bli en klassiker hos oss. Nu behöver vi inte längre slåss om den pralinen! Mums!

Ingredienser (ca 35 st)

Ca 1,5 dl hasselnötter
200 g ljus choklad (man kan självklart använda mörk också om man vill)

Gör så här
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg nötterna i en långpanna och rosta dem i ugnen i cirka 10 minuter eller tills de har fått färg. Låt nötterna svalna lite och gnugga sedan bort skalet med en ren kökshandduk. Lägg nötterna i en skål.

Smält hälften av chokladen i vattenbad (ja, eller i mikron då). Låt chokladen svalna lite och häll sedan över nötterna. Blanda om ordentligt. Lägg nötterna tre och tre på en bricka med bakplåtspapper och ställ i kylskåpet i 20 minuter. Var snål med chokladen här så att det inte flyter ut en massa choklad runt nötterna, det blir snyggare "trillingar" då.

Smält resten av chokladen och doppa sen de stelnade "trillingarna" i chokladen med hjälp av en gaffel. Låt dem droppa av ordentligt och lägg dem på bakblåtspapper igen. Låt stelna helt. Om man vill piffa till dem kan man spritsa ränder eller mönster, eller helt enkelt dra med en gaffen doppad i smält choklad över plåten. Vi tog vit choklad till piffet eftersom vi hade lite över av den.

Lakritsknäck

2011-12-16T10:00:00.003+01:00

"I år byter vi ut de klassiska nötterna i knäcken mot trendig lakrits" stod det i receptet. Och jag menar - vem vill inte vara trendig?! Det här måste ju testas!

Ingredienser (ca 75 st)

10 karameller turkisk peppar

2 dl vispgrädde

2 dl ljus sirap

2 dl socker

2 msk smör

Gör så här

Krossa karamellerna fint i en mortel. Blanda grädde, sirap och socker i en tjockbottnad vid kastrull. Koka upp och koka utan lock tills smeten klarar kulprovet eller tills temperaturen är 122 grader. Rör om då och då. Koktid ca 15-30 min. Tillsätt karamellkross och smör och blanda runt. Häll upp i knäckformar innan smeten hinner bli allt för klistrig. Låt stelna och förvara svalt.

Chokladtryffel med apelsin och flingsalt

2011-12-15T18:30:00.002+01:00

Och när vi nu ändå är inne på tryfflar... Vi provade ett nytt recept i måndags, tyckte det lät spännande med kombinationen choklad, apelsin och flingsalt. Smeten fick sig en liten provsmak och den smakade smaskens, men den färdiga varan får jag vänta med att uvärdera tills julafton.

Ingredienser (ca 35-40 st)

1 dl vispgrädde

50 g smör

300 g mörk choklad, minst 50%

1 dl kesella

rivet skal av en halv apelsin

1 tsk flingsalt

Gör så här

Koka upp grädde och smör i en kastrull. Ta kastrullen från värmen. Hacka chokladen i bitar, rör ner den i grädden och låt den smälta. Rör i kvarg och apelsinskal. Häll upp chokladen i ischokladformar (eller i en form ca 15x20 cm och skär den sen i mindre bitar när den stelnat i kylen). Strö flingsalt över chokladen och låt den stelna i kylen minst 4 timmar.

Mariannetryffel

2011-12-15T12:38:00.001+01:00

En annan storfavorit från förra året är Mariannetryffeln. Till skillnad från kolan är denna ganska enkel att göra - och blir också snygg. Och god förstås!

Ingredienser

30 st Mariannekarameller
250 gram mörk choklad (70%)
1 dl vispgrädde
200 gram vit choklad (att doppa tryfflarna i)

Tillagning, ca 40 st
1. Krossa Mariannekaramellerna fint, i en mortel eller med en kavel med karamellerna inslagna i en plastpåse. Se till att vara noggrann så att inga stora bitar blir kvar.

2. Värm grädden i en kastrull. Ta av kastrullen från plattan. Finhacka den mörka chokladen och rör ner i grädden. Tillsätt Mariannekrosset och rör tills allt är smält.

3. Låt blandningen svalna i en dryg timme i kylen (tips från coachen: låt det inte stå i kylen för länge - då stelnar det lite väl mycket och blir svårt att rulla bollar av). Forma sedan små bollar av chokladmassan och lägg in i frysen en kvart.

4. Smält vit choklad i vattenbad. Ta ut tryfflarna ur frysen och doppa dem i den vita chokladen med hjälp av en gaffel. Låt torka och förvara dem sedan i kylskåp.

Vet ni förresten varför det heter tryffel? Det var "dagens fikabordsfråga" häromveckan på jobbet. Ingen visste varför förrän vi hade googlat svaret. Vet ni?

Update: Svaret finns nu här.

Chokladdoppad kola med pepparmint

2011-12-15T11:48:00.000+01:00

Okej, nu ska jag dela med mig av de bästa recepten från i måndagens julgodisbak. Jag börjar med storfavoriten från förra året - chokladdoppad kola med pepparmint. Jag gillar dem skarpt eftersom de blir både snygga och goda. De är dock lite kluriga att göra eftersom det är flera moment, och kolan gärna blir lite kladdig och det händer att det kommer en och annan svordom ur munnen när man ska skära loss kolan och doppa den i choklad, utan att kladda ner hela huset. Ett par extra händer (och kanske en extra dos tålamod) rekommenderas, och om man bara är två som hjälps åt så går det bra. Och det är värt besväret!

Ingredienser

2 dl vispgrädde

2 dl strösocker
2 dl ljus sirap
100 gram smör
4 msk kakao
några droppar pepparmyntolja
200 gram mörk choklad (för att doppa kolorna i, ev kan det behövas lite mer)
ca 10 polkagrisar, krossade

Gör så här
Förbered en mindre långpanna (om formen är för stor så flyter kolan ut och blir tunn, därför rekommenderas en något mindre form än en långpanna), lägg i bakplåtspappret i botten så att det går upp lite på kanterna (olja eventuellt). Krossa polkagrisarna till ett fint pulver i en mortel.

Blanda grädde, socker, sirap, smör och kakao i en kastrull. Sätt plattan på medelvärme. Rör om med en träsked tills du har en jämn smet. När det börjar koka, sänk värmen ett steg och koka tills smeten är 120 grader eller koka i ca 10 minuter och gör sedan ett kulprov. Rör om då och då. Droppa pepparmyntolja i den färdiga kolasmeten och rör om.

Häll försiktigt kolasmeten i långpannan. Låt kolan stå och svalna en stund innan du ställer in den i kylskåpet, enligt receptet står det att den ska stå i kylskåpet "minst en halvtimme, gärna över natten". Jag tycker att spannet mellan en halvtimme till över natten är rätt stort... Vi hade den på en kall balkong i ett par timmar, men den var ändå ganska seg och svår att få av från bakplåtspappret när vi skulle försöka skära och dela den. Mitt tips är en stund i frysen alternativt att prova att olja bakplåtspappret så den lossnar lättare.
Skär kolasmeten i fyrkanter som är 2 x 2 centimeter stora.

Smält chokladen i vattenbad (eller i mikron, jag vet jag kör fulvarianten). Låt chokladen svalna (annars smälter kolan i chokladen, been there done that!). Vänd sedan kolabitarna i den smälta chokladen med en gaffel. Lägg upp dem på bakplåtspapper (eller ett galler enligt receptet, låter väldigt kladdigt om du frågar mig).
Strö lite polkagriskross över kolabitarna innan chokladen stelnat. Låt kolorna stelna helt och förvara sedan i burk med bakplåtspapper emellan. Förvara i kylskåp.

Kusinfirman har gjort det igen

2011-12-14T20:00:00.002+01:00

I måndags kväll träffades jag och kusinen hemma hos mormor för att göra årets julgodis. Så här såg det ut innan vi började, idel nyttigheter (man kan nästan tro att apelsinen hamnat alldeles fel)...

... och en hel massa timmar senare såg det ut så här på balkongen. Det blev några klassiker (ischoklad med mörk resp ljus choklad), några favoriter från förra året (chokladdoppad mintkola och mariannetryffel) och några nya saker som lät spännande (tryffel med apelsin och havssalt, lakritsknäck och trillingnöt).

Allt är inte provsmakat, men det såg i alla fall gott ut. Och kommer förhoppningsvis göra succé på gottebordet på julafton. Recept kommer!

Med chokladkladdiga tryffelrullarhänder kan man också krigsmåla sig själv.

Eller sin omgivning.

Lucka 14 - Sånt man gör när man är sjuk

2011-12-14T18:54:00.000+01:00

Idag har jag varit hemma från jobbet. Förkylningen vill inte riktigt bryta ut, men jag känner hur det kittlar i halsen, huvudet är tungt och kroppen öm. En sån här dag har jag roat mig med att spendera hela dagen iklädd morgonrocken, ömsom under täcket i sängen, ömsom under filten i soffan.

Jag har SvtPlay:at och Tv4Play:at tills ögonen blivit fyrkantiga. Jag har sett ikapp mig på Julkalendern, några avsnitt av Sommarpratarna, Arga Snickaren, Vinterstudion-reportage, några avsnitt av Leilas jul som jag missat och alla fyra avsnitt av Pernillas jul. Och spelat lite Wordfeud. Men det är nästan lite överkurs, då måste man tänka och det är allt lite jobbigt. Nu blir det nog lite mer tv-tittande och sen tidigt i säng. Jag planerar att vila mig i form.

Lucka 13 - Lucia

2011-12-13T18:34:00.001+01:00

Luciadagen började med att jag vaknade upp med en kittlande hals och en seg kropp (segare än vanligt faktiskt). Men jag tog mig till jobbet, och väl där så bokades mina inbokade möten av så det slutade med att jag inte hade så mycket att göra. Halsen fortsatte kittlas och det började göra lite ont i öronen, så jag ringde och avbokade eftermiddagens massagetid. När även eftermiddagsmötet bokades av och hjärnan började kännas mer och mer som tapetklister så tog jag och stämplade ut och cyklade hem i ösregnet och la mig på soffan.

Efter några timmars vilande så tog jag bilen och hämtade upp mormor och så mötte vi upp med morbror och hans svärföräldrar i kyrkan för att se och lyssna på kusinen som lussade i kyrkan. Väldigt mysigt och stämningsfullt. Att på något sätt fira Lucia hör julen till, när jag var liten lussade jag väl själv mer eller mindre frivilligt och sen var det några år då jag tror att vi "uppträdde" och spelade med Musikskolan på Luciakonsert i kyrkan - men allra bäst är Lucia från åhörarbänken i kyrkan. När man bara får sitta och mysa, och det försöker jag göra varje år.

Lucka 12 - Det här gör mig glad

2011-12-12T18:30:00.000+01:00

Jag blir glad av att möta leenden. Mest av allt blir jag glad av leende ögon, när leendet liksom smittat av sig på ögonen och man ser hur det gnistrar. Är på riktigt, utstrålar välvilja. I like it.

Glöggtilltugg: Julkryddade nötter

2011-12-12T13:50:00.000+01:00

Till lördagens glöggmys provade jag att göra en variant av kanderade nötter, kryddade med kanel och ingefära för god julsmak. Jag använde mig av cashewnötter och mandlar, men man kan självklart ta vilka nötter man vill. Det blev en ganska rejäl omgång, så förhoppningsvis räcker det hela julen. Väldigt enkelt att göra!

Julkryddade nötter och mandlar

4 dl cashewnötter
4 dl mandlar
1,5 dl strösocker
1 tsk salt
1 msk kanel
0,5 tsk ingefära
1 äggvita
1 msk vatten

Häll nötter och mandlar i en bunke. Tillsätt socker, salt och kryddor. Rör om ordenligt. Vispa ihop äggvita och vatten i en kopp och häll över detta i bunken. Blanda ordentligt så att alla mandlar och nötter täcks av den blöta röran. Häll upp blandningen på en bakplåtsklädd plåt och bred ut ordentligt. Grädda i 140 grader i ca 35 minuter. Låt mandlarna och nötterna svalna på bakplåtspappret och bryt dem sedan i mindre bitar (de hade klistrat ihop ganska bra, så detta momentet var lite klurigt). Förvara i en lufttät burk.

Lucka 11 - Det här är jag rädd för

2011-12-11T23:00:00.022+01:00

Jag är rädd för mycket. Jag är rädd för ormar och fästingar, för att gå till tandläkaren och för att flyga. Jag är rädd för nedförsbackar, höjder och fart - helt enkelt för allt som kan tänkas läskigt.

Jag rädd för döden. För att bli sjuk, för att må dåligt, för att liksom bara vänta och för att dö. Vad händer? Hur känns det? Och vad är det för mening med att leva ett helt liv när det ändå slutar med att man dör? Det där är tankar som malde mycket i mitt huvud när jag var tonåring, och som har kommit tillbaka i samband med min "lilla kris" under förra året. Jag hoppas jag hittar en mening till slut, för det skulle antagligen vara mycket trevligare på resan då.

Och så är jag självklart väldigt väldigt rädd för att något ska hända mina nära och kära.
Och mig själv.

Glöggmys

2011-12-11T22:02:00.000+01:00

Igår var det dags för CityPolarna-aktivitet igen. Den här gången hade jag bjudit hem till knytis med tema glöggmys och vi var nio glada CiP:are som åt och drack gott kvällen lång. Och skrattade så att tårarna sprutade. Jag hade gjort skurna pepparkakor, lussebullar, baconlindade dadlar, pepparkakscheesecake och julkryddade nötter, och mina gäster hade fixat en massa annat smarrigt - ja ni ser ju själva!

Sockerhöga och glada spelade vi också en variant av julklappsspelet, och Franzon hade fullt upp att hinna leka med alla julklappspapper och presentband. Han är en väldigt oblyg katt om man säger så, och skaffade sig snabbt åtta nya bästisar under kvällen.

Och till slut hoppade han själv in i korgen. Ja vad gör man inte för uppmärksamhet?

Lucka 10 - Det här hade jag på mig idag

2011-12-10T23:50:00.000+01:00

Till kvällens glöggmys svidade jag om till en julig klänning som jag hade turen att springa på på rea på stan tidigare i veckan. Så nu får jag passa på att vara röd vid de tillfälle som ges; julbord med jobbet, glöggmys - och så julafton förstås.

Linslusen vill förstås också vara med.

Lucka 9 - Min favoritlåt

2011-12-09T11:07:00.001+01:00

Idag har jag lite dålig fantasi, och lånar därför dagens lucka från den Adventskalenderblogg som florerar runt och som jag läser hos bland annat mina gamla skolkamrater Jenny och Jane.

En av mina absoluta favoritlåtar är Förevigt nu med Ainbusk (vilken är deras översättning av Forever Young). Det är en ganska melankolisk och sorgsen låt, men ändå liksom lite hoppfull, och jag tycker så himla mycket om den. Jag tror att den spelas ganska ofta på begravningar, och den dagen jag själv ligger där vill jag väldigt gärna att den spelas för mig. Den är så fin, så mysig och jag älskar Josefin Nilssons röst. Jag har gillat Ainbusk ända sedan Lassie- och Älska mig-tiden på tidigt 90-tal, och jag tycker fortfarande väldigt väldigt mycket om dem.

Just låten Förevigt nu lyssnar jag väldigt mycket på såhär i jultider, eftersom den finns med på skivan I midvintertid - En jul på Gotland som jag spelar sönder varje jul. Rekommenderas varmt för största mysfaktor!

Alltet är här, glöm sedan, glöm då,
Himlen kan vänta fast vi ser mot det blå
Hoppas allt för mycket men vi vet ändå
Att slutet har sin hemlighet

Liten Lena svävar såsom en ängel
Hon dansar för livet, för livet över ängen
Tornens tinnar klockar, kyrkogården suckar
Vid trädet står en sorgeman
Varför?

Varför skall rosen som nyss var ett frö
Uti solens strålar vissna och dö?
Liten Lena undrar, det hörs inga svar
Ur djupet hörs en sorgesång

Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, för alltid
Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, förevigt nu

Kanske tillsammans så griper vi tiden
Vi famnar om ljuset och håller i dagen
Kanske lurar döden närmare Gud
Vi tror att fast vi inte vet

Liten Lena svävar såsom en ängel
Hon bjuder sin sorgman, de dansar över ängen
Trasten galet kvittrar och trädet står stilla
Suckar om en evighet
Varför?

Varför skall rosen som nyss var ett frö
Uti i solens strålar vissna och dö?
Liten Lena undrar det hörs inga svar
Ur djupet hörs en sorgesång

Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, för alltid
Förevigt nu låt mig få va, förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, förevigt nu

Bakom kulisserna på IKEA

2011-12-09T10:20:00.001+01:00

Den senaste tiden har jag och Cecilia varit mer eller mindre stammisar på IKEA:s inredningsseminarium, och därmed fått följa med bakom kulisserna på IKEA vid ett flertal tillfällen. I den stora långa gången som leder från personalutrymmet ut i butiken finns det längs väggarna (förutom en megastor bild på Ingvar Kamprad) stora bilder på IKEA-människor med pratbubblor som att Ett leende smittar, Jag väljer att vilja, Jag läcker vad jag tänker osv osv.

Vänta nu här - Jag läcker vad jag tänker är ju min guru Christer Olssons ord. Och då kom jag på att IKEA ju också jobbar med honom. Ganska intensivt. Och det syntes verkligen när jag gick i den där gången för andra gången (en gång är ingen gång men två gånger är en gånggång?) och reflekterade kring vad det faktiskt var för budskap som framfördes. Jag gillade det skarpt, att på ett positivt sätt påminna medarbetarna om dessa viktiga budskap precis innan de tar klivet ut i butiken för att möta kunden - men det finns säkert de som blir provocerade av det och tycker att det är "hjärntvätt".

Men då kan jag ju ta till ännu ett Christer-citat: Välj att förstå så vet du vad jag menar.

Lucka 8 - Det här åt jag idag

2011-12-08T22:23:00.000+01:00

Det hade varit roligare om jag haft denna luckan igår. Då hade jag kunnat svara att jag bland annat åt asiatisk lunchbuffé med väldigt trevligt sällskap på Rose Garden där jag förutom en massa andra smarrigheter också lyckades äta sushi som föll mig i smaken för första gången någonsin, och att jag sen på kvällen var med jobbet på Katrinetorp och åt ett fantastiskt gott julbord med bland annat supergoda sillar, lax och rökt forell.

Men eftersom luckan istället kom idag så kan jag ju inte svara det. Då får jag istället berätta att jag till frukost åt en halv frökuse med kokt ägg och en apelsin, på plats på jobbet smååt några pepparkakor när vi röjde upp efter gårdagens förmingel, till lunch åt medtagen lunchlåda i form av kycklingwok med grönsaker och cashewnötter, på eftermiddagen sprättade den fina chokladasken jag fick för att stilla tröttsuget med ett par chokladbitar, till fikat tog ett par pepparkakor till, på kvällskvisten åt kycklingfilé med pommes och bea på IKEA och när jag kom hem blev det visst ett par pepparkakor till.

Men hur spännande var det på en skala?

Det blev inga bilder på maten på Katrinetorp, men väl på den fina byggnaden.

Snötäckta bilar

2011-12-08T21:45:00.001+01:00

Nej, tyvärr inte utomhus. Det hade ju varit trevligt med lite snötäckta bilar utanför fönstret istället för ösregn och stormvindar...

Förutom Dumlekolor med pepparkakssmak och skumtomtar med polkasmak så har jag även provsmakat årets "snötäckta bilar". Kusinerna hade hittat dem och tog med dem till stugan i helgen. Kanske ingen större smaksenastion, men söta var de i alla fall. :)

Lycka i en liten ask

2011-12-07T23:14:00.000+01:00

Tänk att en trevlig lunch på stan kan resultera i en sån här fin hälsning (och present).

Kan man bli annat än lycklig?

Lucka 7 - Det här ångrar jag

2011-12-07T15:09:00.002+01:00

Ibland kan jag tänka att jag ångrar den här dagen för två år sen. Den 7 dec 2009.

Dagen då jag började på jobbet som instinktivt kändes fel (för mig) redan från första dagen, och som mycket riktigt skapade en enorm bergochdalbana i mitt liv. Men sen tänker jag att det ju förstås inte tjänar någonting till att ångra. Och att jag trots allt kommer att ta med mig en hel del erfarenheter härifrån. Kanske inte de erfarenheter jag önskat och hoppats på, men en del så kallade livserfarenheter. Jag har lärt mig mycket om både mig själv och om andra, och jag tror att det kommer göra mig till en bättre medmänniska i det långa loppet.

Och så känns det ju alltid lite lättare när man ser slutet, ljuset i tunneln (och att det inte är ett mötande tåg, som en av mina kollegor brukar säga). Två "förlorade år" är förhoppningsvis inte så mycket i det stora hela som kallas livet.

Underbara juldofter

2011-12-06T20:36:00.001+01:00

Åh, jag är helt KÄR i julen. Det ser visserligen ut som tredje världskriget i mitt kök, men det doftar SÅ gott. Skyldig till den fantastiska doften är bland annat en kryddig pepparkaksdeg (som jag hittat recept till hos Ebba) med rivet citronskal, kanel, ingefära, kardemumma och pomeransskal. Dock utan kryddnejlika då jag precis upptäckte att jag glömde ha i den... s t ö r i g t. Så går det när man inte kan låta bli att göra tusen saker samtidigt.

Smeten smakade löjligt gott, men slutresultatet är inte provat än. Degen ligger i kylen och väntar på lördagens glöggmys!

Lucka 6 - Min favoritstad

2011-12-06T09:50:00.000+01:00

Vilken som är min favoritstad kommer nog inte som någon större överraskning. Det här inlägget publicerades på Örnsköldsviksambassadens blogg i somras, men eftersom det är min egen text vill jag gärna klistra in det här också. Och detta kändes som ett lämpligt tillfälle.

En kärleksförklaring till Örnsköldsvik

”Du är inte härifrån va?” Det var en kommentar jag fick höra många gånger under de åtta år jag bodde i Örnsköldsvik. Svaret var ju egentligen ganska uppenbart med tanke på min skorrande skånska dialekt. Nej, jag är inte härifrån. Men jag älskar Örnsköldsvik – och det var svaret på den lika frekventa följdfrågan om hur det kunde komma sig att jag var här.

Min Örnsköldsvikshistoria började redan 1994 då jag knappt 13 år gammal gick i sjätte klass (i en skola på en liten ort i sydöstra Skåne), och jag var den enda i klassen som inte höll på Malmö i SM-finalen. Ja ni minns säkert finalen mellan Malmö och Modo, den som slutade med att Foppa bröt sin klubba och svor över domaren? Han var inte så gammal han heller då. Och nog var det han som hade ett finger med i spelet för att göra mig till Modoit. Jag minns egentligen inte riktigt hur det gick till, men jag tror att jag fastnade för den där straffen i Lillehammer några månader tidigare. Och sen har jag väl i och för sig alltid varit en såndär som inte tvunget behöver göra som alla andra – så om alla andra hejar på Malmö kan väl jag heja på Modo. Och sen fortsatte det…

1997 åkte jag till Örnsköldsvik första gången. Då tog jag tåget ensam genom halva vårt avlånga land, landade i Mellansel mitt i natten och blev där uppmött på stationen av en brevkompis. Att den här brevkompisen bodde just i Örnsköldsvik (eller i Moliden närmare bestämt) var nog ingen slump. Hon visade mig bland annat stan, Arken, Kempehallen, Varvsberget, Högakustenbrobygget och (vad jag åtminstone minns som) ett Modo hockey-museum (men var är det nu?).

Jag tror att jag blev kär. För två år senare satt jag på tåget igen. Denna gången för att besöka en annan brevkompis. Som jag inte heller hade träffat förut. Stadskampen (minns ni, Staffan Ling och Sofia Wistam?) var i stan och Örnsköldsvik fick med hjälp av Wernblom & co revansch på Gävle för debaclet på isen tidigare under våren. Den där avgörande finalen den 18 april, det var min 18-årsdag förresten. Kompisarna var samlade och det var upplagt för fest. Att jag fick en Modo hockey matchtröja i födelsedagspresent kändes som en klen tröst.

Sen gick det två år till. Jag hann med att skriva mitt specialarbete sista året på gymnasiet om – just det – Örnsköldsvik, ta studenten och åka en sväng till England som au pair. Men när mina vänner stannade kvar i England för att förlänga sin au pair-tid var jag tvungen att åka hem. Jag skulle ju flytta till Örnsköldsvik, det hade jag bestämt sedan länge. Sommaren 2001 packade jag min bil full och drog drygt 100 mil norrut. Mamma och pappa vinkade av mig och grät en skvätt, de insåg kanske redan då att jag skulle bli fast.

Egentligen flyttade jag för att jag ville se på hockey, och för att jag ville bo i Örnsköldsvik. Så enkelt var det. (Och kanske för att jag inte visste vad jag ”ville göra med mitt liv” nu när jag äntligen var utsläppt från skolan.) Men det kändes som att jag behövde en ”vettigare” anledning, ett bättre svar på frågan hur tusan jag kunde få för mig att flytta till Norrland, så därför sökte jag till Europaprogrammet som Umeå universitet gav i Örnsköldsvik. Där pluggade jag två år innan jag upptäckte Turismakademien och fortsatte ytterligare två år. Det var nog egentligen mest för att jag ville stanna kvar i stan, och en ny utbildning var ju en bra anledning. Det tog dock inte lång tid innan jag var fast i turismbranschen, och sen hann jag knappt blinka innan jag fick jobb på Resia. Och då var jag ju förstås tvungen att stanna kvar ett tag till. Första ”riktiga” jobbet kan man ju inte tacka nej till. Och så fortsatte det.

I åtta år. Tills jag en vacker (nej det minns jag faktiskt inte om den var) februarimorgon 2009 vaknade och visste svaret på mitt velande. Örnsköldsvik och Skåne? Skåne eller Örnsköldsvik? Nu är tiden inne. Nu är det rätt att flytta. Så jag sa upp mig och flyttade några månader senare tillbaka söderut på vinst och förlust, utan vare sig jobb eller bostad. Det var med sorg i hjärtat jag lämnade mitt älskade Örnsköldsvik. Men det var också med ett lättat hjärta jag närmade mig Skåne och närheten till min familj, min släkt och mina gamla vänner. Två år senare saknar jag fortfarande Örnsköldsvik varje dag. Men jag uppskattar också det jag har i södern. Och det finns ju faktiskt de som tycker att Österlen också är fantastiskt vackert, och några år på vift har gjort gott för den hemmablindheten.

I Örnsköldsvik infann sig dock aldrig hemmablindheten. Hur skulle man kunna bli blind för detta fantastiska landskap? Vattnet, skogen, bergen, vyerna. Utsikten över fjärden från min balkong. Hörnsjön, Höglandssjön, Gula Leden, Nyänget, Varvsberget. Närheten. Känslan av framåtanda och stolthet. Jag har ju visserligen inte någon erfarenhet av hur det var ”innan min tid”, men jag har en känsla av att jag hade förmånen att få vara Öviksbo under de åren då det hände som allra mest i stan. Då ambitionerna var påtagliga och det kändes som att alla var med på tåget. Gallerior, nyetableringar, arenabygge, Botniabanan, SM-guld, Melodifestival. (Fast jag måste erkänna att jag inte var i stan när SM-guldet bärgades. Det grämer mig än.) Om det finns någon som fortfarande kallar denna fantastiska stad för Dö-vik, vänligen hör av dig till mig så lovar jag att få dig på andra tankar!

För mig är Örnsköldsvik fortfarande ”hemma”. Jag åker upp för att hälsa på vänner, se på hockey och bara njuta av tillvaron och omgivningarna så ofta jag har möjlighet. Tyvärr är det lika långt uppåt som neråt i landet. Om det inte hade varit för det där avståndet på drygt 100 mil så hade jag inte tvekat en sekund; då hade det varit i Örnsköldsvik jag slagit mig till ro och levt happily ever after. Jag hoppas jag får möjlighet och anledning att kalla detta för ”hemma” på riktigt någon gång i framtiden igen. Kanske snart.

Jag har många gånger fått frågan om det var kärleken som höll mig kvar så länge? Ja, det var det – kärleken till Örnsköldsvik. Denna underbara stad.

Om Petra:
Petra är nyss fyllda 30 år och är för närvarande bosatt i Malmö. Hon är född och uppvuxen utanför Kivik på Österlen i Skåne men bodde i Örnsköldsvik under åren 2001-2009. Hon missar aldrig ett tillfälle att prata gott om Örnsköldsvik. Eller att prata om Örnsköldsvik över huvud taget. Förmodligen har i princip alla människor som hon pratat med någon längre stund de senaste 10-15 åren har fått sig minst en dos Örnsköldsvik. Oftast flera.

Lucka 5 - Det här är jag dålig på

2011-12-05T22:00:00.002+01:00

Jag är ~~dålig~~ mindre bra på att komma ihåg saker. Jag har (typ) världens sämsta minne. Det är lätt att skratta åt det och kalla sig själv senil, men det är faktiskt ganska tråkigt också. Jag kommer inte ihåg böcker jag läst, filmer jag sett eller roliga saker jag gjort. Ibland kan jag framkalla lite fragment med hjälp av andras minne och berättelser, men det händer också att jag inte ens kommer ihåg roliga saker eller utflykter jag gjort ens om jag får se bildbevis på det. Jag är med andra ord dålig på att bevara mina minnen och upplevelser. Det handlar säkert om att jag är dålig på att reflektera, behålla koncentrationen och vara i nuet.

Jag är inte heller speciellt bra på att förhålla mig kritisk till andra människor (eftersom jag ju gärna tror dem om gott), innan jag blivit motbevisad alltså. Det kanske inte låter som något större problem, men ibland är det en nackdel att vara blåögd och godtrogen. Även om jag generellt ser det som en positiv egenskap att tro folk om gott. Å andra sidan, när jag väl blivit motbevisad kan jag vara ganska dålig på att ändra tillbaka min syn till positiv igen. Har man gjort bort sig, så har man uppförsbacke kan man säga.

Jag är dålig på att säga ifrån, på att säga nej, på att prata känslor, på att be om hjälp. Jag är dålig på att tro att någon annan skulle vilja bli min andra hälft, och undviker därför att ge mig ut på jakt. Jag är också dålig på att utmana mig själv ("fysiskt"). Jag är rädd för det mesta. Höjder, fart, att ramla. Vilket till exempel gör det väldigt svårt för skidälskande människor att få med mig på tåget.

Jag är dålig på att mingla och i den typen av situationer lära känna nytt folk. Jag är dålig på att dricka vin och på att få folk att förstå att jag inte har något intresse (eller smak) för detta. Jag är dålig på att upprätthålla min egen självkänsla i situationer där jag känner mig som en "tråkig människa" just för att jag inte gillar krog- och kröksvängen (eftersom det ju tycks vara normen vi lever efter), och jag är dålig på att stå upp för mig själv i liknande situationer.

Man skulle kunna säga att jag har bra självförtroende, men ~~dålig~~ mindre bra självkänsla.

Update: Jag kanske ska förtydliga att jag, precis som i förra luckan, inte nödvändigtvis är sämre än någon annan på det som jag är "dålig" på. Bara att det inte är någon av mina starkare sidor. Så elak är jag inte mot mig själv, jag tycker ju faktiskt att jag är jäkligt bra egentligen. ;)

Fuego!

2011-12-05T20:42:00.002+01:00

Efter att ha varit på vift hela helgen och förutom idag ha varje kväll hela veckan uppbokad, så hade jag sett fram emot en soft kväll i soffan idag. Men tji fick jag. I eftermiddags sms:ade kusinen och undrade om jag inte skulle hänga med på Fuego på Friskis ikväll. Och då kan man ju inte banga, hon kan ju tro att 14 år äldre kusinen är en tant som inte pallar trycket. (Och även om det är sant så tänker jag inte låta henne få reda på det.) Så det var bara att svida om och hoppa på gula springaren och sen shaka loss.

Men nu kan man å andra sidan slänga sig på soffan en stund med gott samvete - med dagens chokladbit från chokladkalendern!

Lucka 4 - Det här är jag bra på

2011-12-04T23:00:00.000+01:00

Jag är bra på att hålla kontakten med mina vänner. (Därmed inte sagt att jag är bättre än någon annan, men det känns så löjligt att skriva "ganska bra". Jag tycker ju att jag är bra. Punkt.) Under i princip alla år jag bodde i Övik så bjöd jag hem gamla "gymnasiegänget" till mig (läs: hem till mina föräldrar) på "julträff" varje år när jag var hemma kring jul. Det brukade vara bra uppslutning och vi brukade ha väldigt trevligt. Somliga hade jag lite kontakt med under resten av året också, men det här var en av få gånger som vi träffades per år. De andra gångerna var troligen på Kiviks marknad, Kulla eller Tingvalla. (Oj, Tingvalla, herregud det var länge sen.)

När jag sen flyttade "hem" för drygt två år sen gjorde jag nog det lite grann i tron att jag fortfarande hade åtminstone delar av gamla gänget kvar. I alla fall lite ute i periferin. Som ett yttre skyddsnät. Jag tror (hoppas i alla fall) att julträffarna uppskattades och att vi fortfarande hade lite av den gamla kontakten kvar (det var också för många av sörlänningarna enda gången de träffades, när jag drog ihop till julträff). I annat fall hade de ju kunnat låta bli att komma. Men under årens lopp så har naturligtvis det där som kallas livet kommit emellan, och var och en utvecklat sitt eget skyddsnät. Helt naturligt och inget konstigt alls. Och där fanns ingen riktig plats för mig. Första året efter jag hade flyttat hem bjöd jag som vanligt hem till julträff, fast denna gången för första gången hem till mig själv. Men ingen kunde komma. Jag blev lite besviken, men provade några månader senare att bjuda hem till påskträff istället. Ingen kunde komma då heller. Sen gav jag faktiskt upp. Gänget visste att jag hade flyttat hem, och jag tänkte att det kunde vara upp till någon annan att ta initiativet också någon gång. Men som sagt, livet hade kommit emellan. Och där rann det nog ut i sanden.

Förra året var det dock någon som frågade mig Har du slutat ordna julträffar?. Det var lite lustigt, för i den frågan låg både lite uppskattning kring det jag hade gjort och ett ansvar som det uppfattats att jag tagit på mig; om inte jag gör det så blir det inte av. Och det blev det inte heller.

Därför är jag så glad för CityPolarna. En möjlighet för mig att skaffa mig lite nya bekantskaper, nya människor att bry mig om och hålla kontakt med. Ett gäng att bjuda hem på glöggmys och knytkalas. Det är också därför jag älskar Facebook, för möjligheten att hålla kontakt med mina vänner. Både de som är nära men framför allt de som befinner sig utspridda i landet. Visst, somliga skannar man bara av och hålls lite uppdaterad kring vad de gör, men somliga håller man faktiskt på riktigt kontakten med. Med kommentarer, bilder, diskussioner, hockeygnabb och annat - det känns faktiskt som att man träffas mycket oftare än vad man gör.

Med den här utläggningen, som blev mycket längre än vad jag tänkt mig, vill jag också ha sagt att jag är bra på att vara godtrogen. (Vilket naturligtvis inte alltid är bra i sig. Men jag är glad att jag har en positiv syn på mina medmänniskor och väljer att tro dem om gott, åtminstone tills jag blir motbevisad.) Jag är också bra på att ta hand om mina medmänniskor som behöver hjälp eller stöttning, på att pyssla med hemmet och "leka Ernst", koordinera önskelistor, gevärsskytte (den kanske kom lite från vänster?), uttrycka mig i skrift, gå på intervjuer, tro på mina egna prestationer, lära mig nya saker, göra ett bra jobb, "ta tag i saker och ting" och på att klara mig själv.

Pepparkaksmuffins med lingonglasyr

2011-12-04T15:00:00.002+01:00

Recept för ca 20 små muffins eller 10 stora.

Ugnstemperatur 225 grader.

Ingredienser

100 gram smör (rumsvarmt)

2,5 dl farinsocker

2 ägg

1,5 dl gräddfil eller filmjölk

3 dl vetemjöl

1 msk kanel, malen

1 tsk kryddnejlika, malen

1 tsk ingefära, malen

1 tsk bikarbonat

Kanel, kryddnejlika & ingefära kan bytas ut mot ca 1 msk pepparkakskrydda. Jag fick inte tag på malen kryddnejlika och tog därför färdig pepparkakskrydda istället.

Glasyr

2 dl philadephiaost

2 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker (kan bytas ut mot rivet skal av en apelsin eller citron för annan smaksättning)

25 gram smör (rumsvarmt)

ca 1 dl lingon, färska eller frysta

Gör så här

Rör smör och socker poröst med en elvisp. Tillsätt ett ägg i taget och rör om. Rör ner gräddfil (eller filmjölk) och sist mjölet blandat med kryddorna och bikarbonat. Fördela smeten i formar på en plåt. Grädda i 225 grader, ca 10 min.

Glasyr

Blanda alla ingredienserna utom lingonen till glasyren och vispa med elvisp tills den är slät, ca 5 min. Vänd försiktigt ner lingonen. Tänk på att glasyren blir lösare om du använder frysta lingon. Fördela glasyren på de avsvalnade muffinsarna. Garnera med några lingon på toppen.

Lucka 3 - Ett foto i timmen (EFIT)

2011-12-03T23:45:00.002+01:00

Kl 9. Uppstigning och frukostfixande. Är i stugan sen igår kväll tillsammans med mormor och morbror.

Kl 10. Melodikrysset. Det hör till när man är i stugan. Vi klarade det utan problem denna gången. Eller ja, "vi och vi", min insats var väl inte så mycket att skryta med.

Kl 11. Diskar upp efter frukosten och gårdagens middag.

Kl 12. Jag drar fram jullådorna och morbror byter till vinterdäck på mormors bil. Vi är i stugan denna helgen för att julpynta och förbereda inför julfirandet. Nästa gång vi kommer hit är det jul!

Kl 14. Fikapaus och skidskytte på tv.

Kl 15. Resten av ligan (dvs kusin x 2 och deras mamma, tillika morbrors fru) kommer. De har hittat "snöövertäckta bilar" i affären, och det måste vi förstås prova.

Kl 16. Strömavbrott. Tur vi har tagit fram lite ljus under julpyntandet. Och att vi kan spela Wordfeud med varandra.

Kl 17. Kusinen provar julgranskulor som örhängen. Hon brukar pynta sig med det såhär i juletider. Hon är ungefär lika knäpp som jag. ;)

Kl 18. Färdigjulpyntade. Jag och kusinen kombinerar Wordfeud-spelande med att koordinera allas önskelistor. Alla måste ju få sina önskelistor uppfyllda, men utan att få dubletter. Det är en konst i sig. Julklappskoordinator skulle jag kunna tänka mig att bli när jag blir stor.

Kl 19. Tacos!

Kl 20. Kusinfirman bakar pepparkaksmuffins.

Kl 21. Pepparkaksmuffinsfika till Så mycket bättre på tv.

Kl 22. Är tomten på väg upp till skorstenen?

Kl 23. Kusinen facebookar och vi andra kollar på No country for old men på tv. Ytterst skum film. Den här gången också.

Kl 24. Eller snarare 24.30. Läggdags. Och iPhone-laddardags. Den har jobbat hårt med Wordfeud idag. (Nån som vill utmana mig? Petralin at your service.)

Kl 01. Eller snarare 01.30. Kan inte sova. Är pigg (och glad) som en mört. Men slocknar en kort stund senare. Så jag var nog trött ändå.

Lucka 2 - Det första jag gör på morgonen

2011-12-02T14:09:00.000+01:00

Det första jag gör på morgonen. Ja, i den bästa av världar är det att sätta mobilen (som jag använder som väckarklocka) på snooze i fem minuter. Men ofta är det första jag gör istället att slänga undan en katt som buffar mig i huvudet, biter mig i armen, kittlar mig med sina morrhår eller på annat sätt försöker få uppmärksamhet av sin trötta matte. Han har dock blivit betydligt bättre på senare tid, jag väcks inte längre halv fyra varje morgon - och det är jag jättejätteglad för.

Men om vi säger att det är den bästa av världar. (Fast egentligen, i den bästa av världar är det lördag- eller söndagmorgon, och då ringer inte ens klockan, för det mesta.) Men om det är en vardagsmorgon och det är läge att gå till jobbet, så ringer klockan nånstans mellan 06.15 och 06.30, beroende på hur trött jag var kvällen innan. Och beroende på om det är "tvättahåretmorgon" eller inte. (Jag vill helst tvätta håret varje morgon. Men det får man ju inte (säger nån, typ frisören). Så därför försöker jag låta bli att tvätta håret på tisdagar och torsdagar, vilket gör det fritt fram att tvätta håret på måndagar, onsdagar och fredagar - och åtminstone få tre arbetsdagar med nytvättathårkänslan. Jag gillar att ha nytvättat hår. Men försöker se det positiva i att få sova 15 min längre på icketvättahåretdagarna.)

Jag har aldrig varit någon "snoozare". Men jag har börjat att snooza en gång, på 5 minuter. Det är ganska skönt att få "morna" till sig en liten stund, men oftast går jag upp innan nästa ringning. Det är lika bra att få det gjort. Som att rycka bort ett plåster. Make it quick! Nu under vintertid när det är så mörkt går det dock lite trögare.

När jag kliver ur sängen brukar jag få gå slalom mellan en katt som åmar sig kring benen. (Men på morgonen känns det som att jag har tre katter, minst. Han är överallt.) Han är hungrig. Men brukar få vänta med sin mat tills jag varit i duschen och piggnat till. Sen blir det frukost till mig, jag äter alltid frukost hemma. Det är heligt. Och jag sitter alltid ner när jag gör det, även om det inte är någon lång stund. Jag slår på Nyhetsmorgon på TV4 och sätter mig i soffan och äter. Ibland en tallrik fil med müsli, ibland en macka med ägg, i värsta fall - om det inte finns varkens fil eller bröd hemma - blir det två kokta ägg (som finns förberett sen dagen innan, eller ytterligare några dagar tillbaka) rakt upp och ner. Och kanske en clementin för att lyxa till det.

Efter frukost blir det en tandborstningspromenad. Jag kan inte stå stilla när jag borstar tänderna. Det är helt omöjligt. Så jag promenerar runt i lägenheten med tandborsten i högsta hugg. Ofta har jag då en katt som springer och biter mig i benen, för då har han fått sin mat och piggnat till och tycker förstås att min promenad betyder att jag vill leka med honom. Så då brukar jag bli lite arg och svära på honom, och börja sparka iväg råttor och bollar som han ska springa efter istället för mig. Det funkar inte alltid. Men jag är inte i mood för att leka sådär på morgonkvisten.

Sen är det fixahåretdags. Om det är tvättahåretdag, så är det torkning och lite plattång för att få luggen att ligga där den ska. Om det är icketvättahåretdag så är det torrschampo och lite plattång för att få luggen att ligga där den ska. Sen en snabbsminkning och påklädning. Rafsa ihop matlåda och frukt om det ska med. Stänga tvn, säga hejdå till katten och hoppa på min gula springare och trampa till jobbet. Då brukar klockan vara nånstans mellan 7.15 och 7.45, beroende på hur pigg och snabb jag varit. (Och om jag gjort misstaget att sätta på datorn, vilket händer att jag gör när jag sitter och äter frukost. Och då tar allting plötsligt längre tid. Konstigt.)

Vinn: Sju sorters julkakor

2011-12-01T17:30:00.000+01:00

Ja, kokboken alltså. Kakorna får du (dessvärre) baka själv... ;)

Tänkte vi skulle passa på att fira första december med en liten tävling här på bloggen. Boken Sju sorters julkakor bjuder på många smarriga recept och inspirerande bilder.

Tävla genom att maila ditt bästa recept på julkakor (eller -godis eller -mat) till mig på prralin (at) hotmail.com, och tipsa gärna vidare om tävlingen. Du har till och med andra advent på dig att tävla, dvs nu på söndag 4 dec. På måndag drar jag en vinnare!

Lycka till!

Knäckkaka med lingondipp är jag själv lite sugen på att prova. Ser smaskens ut!

Lucka 1 - Det här är jag

2011-12-01T10:45:00.000+01:00

Hej, jag heter Petra.

Så började jag förra årets Lucka 1 också. Men jag heter ju fortfarande det, och vem vet - kanske har jag några nytillkomna ~~tittare~~ läsare. Det här året har jag fyllt 30 år, och bott mitt andra år i Malmö. Jag kommer från vischan på Österlen, men har bott nästan hela mitt vuxna liv i fina Norrland, närmare bestämt i Örnsköldsvik. Dit flyttade jag för att se på hockey. Och där stannade jag kvar i åtta år, för kärlekens skull. Och där hade jag bott kvar än, kanske hela livet, om det inte vore för att vårt land är så avlångt, och avstånden är så långa.

Men nu bor jag alltså i Malmö. På närmre avstånd från familj och släkt. Och här har det tagit tid att bo in sig. Men det tar sig. Jag känner på mig att nästa år kommer bli ett klyschigt nytt år, nya möjligheter. Man kan väl säga som så, att det inte riktigt gått som på räls hittills, men att det börjar ordna upp sig. Tack vare idogt arbete på både den ena och andra fronten. Det som inte dödar, det härdar.

Och även om det inte alltid märks (eller jag alltid själv håller med om det), så tycker jag faktiskt att jag är en ganska glad skit. Ganska optimistisk och positiv. Försöker se möjligheter. Omgivningen har inte alltid gjort det så enkelt, men hej - vem är det som har tagit sig därifrån?!

Mer om mig kan du läsa här.

Apelsin med nejlikor

2011-11-30T12:37:00.000+01:00

På tal om enkla juldekorationer så är ju apelsiner med nejlikor ett måste. Åh vad det doftar gott - och är fint att titta på! Även om jag egentligen (förstås) föredrar äkta vara så kan jag inte låta bli att tycka om de här söta stickade apelsinerna från Lagerhaus. De doftar till och med apelsin (men inte nejlika dock). Och de håller sig fint i snörena, krymper inte ur och tappar form som den äkta varan gärna kan göra efter ett tag.

Jag tror nästan de får räknas som julens bästa nyförvärv, där de hänger i fönstret och bara är så himla fina (och billiga - 19 kr/st). Lite äkta vara (och äkta doft) har jag istället i fruktkorgen. Enklare att byta ut efterhand, och sniffa på dem kan man ju göra ändå.

Enkel juldekoration

2011-11-30T09:48:00.000+01:00

En mycket enkel och trevlig (tycker jag i alla fall) juldekoration får man av till exempel en röd bricka, ett ljus, lite nötter, några torkade apelsinskivor, kanelstänger och stjärnanisar. Eller vad man nu känner för eller har hemma, det är bara att låta fantasin flöda. Själv är jag helt såld på nötter, apelsinskivor och stjärnanis - så enkelt och så vackert. Och doftar gott gör det dessutom!

SkivstångSpin

2011-11-29T20:52:00.000+01:00

Det är kanske lätt att tro att jag inte gör annat än julbakar, julpyntar och går ständigt sockerhög nu när julen närmar sig. Och det är väl inte jättelångt från sanningen heller. Men dock inte hela sanningen. Idag cyklade jag till exempel till Friskis efter jobbet och gick på ett 90 min SkivstångSpin-pass tillsammans med en kollega. Första gången jag gick på det kombinationspasset - och det gav faktiskt mersmak. Bra kombination av styrka och kondition, när man ändå är där liksom.

Nu har jag dock bara ett träningstillfälle kvar innan mitt kort går ut. Så det är kanske läge att skaffa ett nytt. Nytt år, nya möjligheter!

Ni som är proffs förresten. Vad gör man åt bortdomnade tår och onda fötter under spinningen? (Jag har spinningskor. Som har ganska många år på nacken, men ändå.)

Pepparkakshus

2011-11-29T13:45:00.000+01:00

I söndags gjorde jag för första gången ett alldeles eget pepparkakshus. Vi gjorde alltid pepparkakshus hemma, när vi var "små" (och stora också för den delen). Jag vill dock minnas att det alltid var pappa som blev kvarlämnad med monterandet av huset och det brända sockret, då han var den enda i familjen som var utrustad med tålamod. Men ett pepparkakshus blev det alltid. Ibland åt hundarna upp det, och ibland åt vi nog själva upp det. Men det hörde liksom till, hursomhelst.

Men nu var det många år sen jag var involverad i något liknande bygge. Och det märktes. Det var lite orutinerat att inte baka in mer mjöl (visst är det det man ska göra?) i den färdigköpta degen. Husdelarna blev ganska mjuka och jag trodde aldrig att de skulle hålla ihop för att monteras ens. Men se nu har huset stått i flera dagar! Taket kommer säkert att säcka ihop innan jul, men jag har ju redan dokumenterat bygget - check på den! Och nästa år kanske det blir lite stabilare grund.

Lussebullar i massor

2011-11-28T22:29:00.000+01:00

Ikväll har Kusinfirman producerat lussebullar och pepparkakskladdkakemuffins i massor. Mormors frys är välfylld och det varar säkert än till påska. ;) Själv känner jag mig som 16 igen efter en hel kvälls gymnasiesnack med kusinen. Hur klarade vi oss på stenåldern egentligen utan Facebook för att spana på snygga killarna?

DJ-kusinen poppar schlager så att vi kan invadera mormors kök
med både sång, dans och bak.

Första advent

2011-11-27T21:00:00.000+01:00

Det susar i säven. Kan man ju lugnt säga. Jag är väldigt glad att det inte var jag som skulle ut och flyga idag, utan norrlänningen som skulle ta sig hem från sitt Skånebesök. Jag hade nog aldrig mer satt mig på ett flygplan om jag tvingats flyga idag.

Fast när jag tänker efter så har jag ju flugit i liknande väder. (Men det hade jag förträngt.) För några år sen när jag bodde i Övik och skulle hem till Skåne på besök i typ februari, det var så dåligt väder så Österlenborna (dvs mamma eller pappa) inte kunde ta sig till flygplatsen, och äran att hämta mig fick istället Malmöborna som har lite närmre till flygplatsen. Men morfar vågade inte ge sig ut. Så näst på tur blev morbror. Det var med mycket möda och stort besvär som han lyckades hämta hem mig från flyget i snöstormen. Och sen var jag fast hemma hos honom ett par dagar innan vädret lättade så att det gick att ta sig till Österlen. (Fast jag vill minnas att jag och kusinerna hade det ganska mysigt, om man inte ska någonstans är det inte så farligt att vara insnöad ju.) Jag skulle gärna introducera norrlänningarna för en äkta skånsk snöstorm.

Men det där var en parantes. Idag var det norrlänningen (som inte är lika flygrädd som jag) som skulle ta sig hem. Och så snöade det ju inte (tack och lov!). Adventssöndagen började med tänt ljus och pepparkaksmüsli. Och sen blev det lite klurande på om hon skulle kunna ta sig norrut, och i så fall när och hur. Det blåste rätt bra redan tidigare på dagen, men alla prognoser lovade ju storm och orkan fram mot eftermiddagen och kvällen, lagom tills hon skulle flyga alltså. Planet bestämde sig dock för att lyfta, och jag bestämde mig för att lyda klass 3-varningens råd om att hålla sig inomhus, och satte därför norrlänningen på en taxi till flygplatsen istället för att ge mig ut själv med bilen.

Rapporterna säger att hon klarade sig helskinnad första flygningen, och förhoppningsvis sitter på nästa flyg i skrivande stund. Kvällsflygen från och till Malmö är inställda, och hon kom nog med det sista planet innan flygplatsen stängde. Precis som hon lyckades göra när askmolnet härjade för nåt år sen. Tur i oturen kallas det nog.

Men förutom storm och flygfunderingar så har första advent även ägnats åt pepparkakshusbak och Traderabudande. Och soffmys framför en film. Perfekt soffkurarväder det här. När man inte har någon skog eller några tak att oroa sig för där stormen drar fram.

Julbord på IKEA

2011-11-27T15:13:00.000+01:00

Häromdagen var jag på IKEA och provade deras julbord signerat Tina Nordström. För 99 kr som Family-medlem var det väldigt prisvärt. Det fanns det mesta som man förväntar sig på ett julbord, och det smakade bra. Det var fräscht och bra ruljans på grejerna. Om jag hade betalt de sedvanliga 400-500 kr som man brukar få betala för ett "vanligt julbord" så hade jag nog blivit lite besviken, men för 99 kr var det klart godkänt.

Mysigt uppdukat. Och en försmak på vad som komma skall.

Pepparkaksdoft

2011-11-26T15:00:00.002+01:00

Mmmm. Doften av jul sprider sig i lägenheten.

Hej julstök!

2011-11-26T11:00:00.002+01:00

Äntligen första advent imorgon. Och det har julstökats för fullt de senaste dagarna. Till en början med betoning på stök, men till slut blev det ändå jul. Julgardiner, stjärnor i alla fönstren, granslinga på balkongen, adventsljusstake, tomtar, änglar, grisar, apelsiner, clementiner, nötter, glögg och gud vet allt. Det var som sagt stökigt till en början, men blev riktigt bra till slut. Julen är på plats i hemmet och nu är det bara att njuta av den härliga månad som väntar!

Franzon tyckte det var himla spännande med alla nya grejer som kom upp. Fast roligast var nog ändå pappret som hamnade i hög på golvet.

Pepparkaksmüsli

2011-11-26T09:35:00.000+01:00

Till morgonens frukost var müslin slut, och jag har längtat hela veckan efter att prova att göra en pepparkaksedition. Jag bytte helt enkelt ut kardemumman mot pepparkakskrydda. Det luktade fantastiskt gott när den gjordes, och smakade bra också. Men man kan nog vara lite mer generös med pepparkakskryddorna nästa gång.

Müsli a la Ernst - pepparkaksedition

2 msk smör
3.5 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
1 dl hasselnötter, rostade
2 msk linfrön
0,5-1dl honung
1 msk pepparkakskrydda (eller mer, efter smak)

Blanda hälften av alla de torra ingredienserna utom kardemumman i en panna med smält smör.
Stek ingredienserna på hög värme. Ta av pannan när müslin fått fin, gyllenbrun färg.
Ringla över honungen och rör om i den varma pannan. Häll över müsliblandningen i en skål och tillsätt resten av de torra ingredienserna samt kardemumman och blanda väl.